tisdag 25 februari 2014

Ok, nu är jag laddad!

kjol

Igår köpte jag en fantastisk kjol på Myrorna. Helt rundskuren som vippar fint när man går. Mörkblå botten med sirliga blomrankor med Margueritliknande blommor. 100 % bomull. En finurlig skärning på mönstret högst upp, smickrande för figuren kan jag tro.

kjol 2

Figuren ja. Ser ni det pyttelilla hålet i mitten? Det är där min midja ska få plats i sommar. Helst med en tunn mörkblå t-shirt instoppad innanför. Min midja f å r plats där nu, men inte är det bekvämt inte.

Så nu jäklar. Nu kör jag. Slut på fikabröd. Slut på godis. Mer träning. Ikväll har jag måttat upp midjan. Om en månad kollar jag igen. Nu vet ni, så nu kan jag väl knappas banga va?

(En månad känns idag som en evighet. Här sitter jag i soffan och vill bara moffa i mig något sött. Som vanligt. Idag har jag klarat av att varken äta godis eller fikabröd. Och det mina vänner, det är banne mig en bedrift för mig.)

söndag 23 februari 2014

Vad gör en bra mugg?

Keramik 3

Jag ser former överallt. Och jag funderar mycket över former.

Vad gör en bra mugg?

Självklart finns inget entydigt svar på den frågan. Alla har vi olika smak. Och olika händer. Emellanåt när jag pratar om handdrejade muggar med olika personer, slår det mig att många i första hand tycks välja mugg utifrån kulör. Form och känsla kommer senare. Många blir lite överraskade när de får fler verktyg till att bedöma en drejad mugg. Överraskade, men glada.

Jag kan inte rangordna det jag tycker är viktigt, men här kommer några av de delar jag vill ska funka:

Form, tyngd, tyngdpunkt, känsla i handen, känsla mot munnen, yta och kulör.

Keramik 2

Alla de här delarna behöver harmoniera. Det betyder alltså att en form kan kännas “fel” en gång, men helt rätt en annan, beroende på att hänkeln är olika utformad. En hänkel måste ta hand om formen. En vid kopp med en smal hänkel kommer antagligen att kännas vinglig i handen. Här behövs en bredare hänkel. Placeringen av hänkeln är också viktig. Högt, mitten, lågt, detta spelar stor roll för hur muggen känns i handen. Hänkeln måste ha en naturlig anslutning till muggen, vara ett med den. Av den anledningen gillar jag bäst hänklar som är dragna direkt från muggen. Självklart finns det också undantag till detta! Om hänklar har jag skrivit flera gånger tidigare, bland annat här!

Muggens kant är viktig. Den får inte vara för tjock, men absolut inte heller för tunn. En tunn kant – och ett tunt gods över huvud taget -funkar bättre på en liten kopp, än på en större. Det är lätt att tro att en kant kan avslutas hur som. Det är ju slutet bara... Jag tycker att kanter är något av de svåraste. Hur den ska luta, var den högsta punkten ska ligga, osv, osv.

Keramik 1

En väldrejad mugg på, säg 300 gram lera, kan upplevas mycket lättare än en nybörjarmugg av samma mängd lera. Det beror på att tyngdpunkten antagligen ligger lägre i nybörjarmuggen. Det är svårt att få med sig leran upp när man inte riktigt behärskar drejningen.

Vidare tycker jag att muggens form på insidan ska överensstämma med formen på utsidan. Det betyder till exempel att en cylinderformad mugg helst ska ha en platt botten och ca 90 graders vinkel mellan botten och vägg på insidan. En mugg med soppskålsform, med mjukt rundade väggar, kan med fördel ha en rundare botten invändigt.

Det är positivt om muggarna går att stapla på varandra men inget jag har som krav. (Staplar dem ändå!) Har allt mer börjat dreja helt cylinderformade muggar, eller cylinderformer med något smalare diameter upptill, än nedtill. Då blir det problem med staplingen…

I likhet med till exempel broderi, där många brodöser menar att baksidan ska vara minst lika fin som framsidan, tycker jag att en muggs botten bör vara arbetad och inte lämnad åt slumpen. Av den anledningen beskickar jag, med några få undantag, alla mina former.

Även fast jag i princip bara använder handdrejade muggar, menar jag inte att sådana automatiskt är bättre än fabrikstillverkade. Jag minns ett citat jag hittade i en Hemslöjden för något år sedan. Reportaget handlade om den perfekta muggen och lyder så här: “…väljer hon hellre en välgjord fabrikstillverkad kopp än en dålig handgjord.”

Men när en handdrejad känns rätt, ja, då är den oslagbar som mugg!

tisdag 18 februari 2014

Mönsterinspiration

4

På Länsmuseet Gävleborg finns en fast utställning som behandlar Gävles industrihistoria, Modärna Tider. Jag brukar besöka utställningen rätt ofta, här finns nämligen massor av keramik från Gävleindustrierna Bo Fajans och Gefle Porslinsfabrik. Massor av keramik. Massor av inspiration!

Det här fatet, gjort av Berit Ternell, måste jag alltid titta lite extra på. Så fint i all sin enkelhet. Och jag tänker alltid att jag sett det någonstans utanför museets väggar…

3

Men det har jag inte. Det är det här tyget jag tänker på. Köpt för en herrans massa år sedan på Gotland. Jag vet inte vem som gjort det och jag f a t t a r inte varför jag inte köpte mer än jag gjorde. Jag köpte två meter och jag kommer aldrig att klippa i tyget. Nu ligger det vikt kring två kuddar i en stol i sovrummet.

Det är faktiskt väldigt ofta som jag hittar inspiration till keramikdekorationer från textilmönster. Kanske var det så här också?

Förövrigt så kan jag tipsa om att Geflekeramikens vänner håller keramikmässa på museet den 22 mars. Det brukar finnas ohälsosamt mycket fin keramik på mässan. Och allt som visas är till salu… Det var där jag köpte min jätteTellus för några år sedan.

söndag 16 februari 2014

Klicketiklick

2

Alltså, det här med nätshopping är fullständigt livsfarligt för mig! Nog för att jag brukar vara snabb i köpbesluten när jag befinner mig på loppisar, men när det kommer till secondhand över nätet måste jag överträffa mig själv och vara blixtsnabb! Över nätet har jag dålig överblick över vilka hot som finns. Alltså, vilka andra som också har spanat in samma plagg som jag har.

1

Nu i veckan hade jag turen att vara först på denna klänning! Fullständigt underbar och helt oanvänd. Jag köpte den från Ida som i sin tur köpt den från en gammal lanthandel. En liten, liten rostfläck skvallrar om var den fasthäftade prislappen tidigare har suttit. Nu ser jag fram mot vår. Den kommer jag att möta i den här klänningen, en liten yllekofta, bara ben och träskor.

This is the beginning of a beautiful friendship!

Till Majlis har jag tidigare klickat hem två secondhand-nattlinnen. Så snart hon och Johan kommer hem från förskolan, sliter hon av sig alla kläder och glider i ett av nattlinnena. Och i den outfiten spenderar hon kvällarna här hemma.

onsdag 12 februari 2014

Något om mina verktyg

7

Tänkte berätta lite för er om de verktyg som jag använder i min verkstad. Tänker ofta på att det är så få verktyg som behövs när jag drejar, men till hela processen behövs desto fler.

Det viktigaste verktyget – mina händer. Att de funkar och att de kan. Att mina fingrar kan känna precis i vilket stadie av torkning en form är i. Att fingrarna har lärt sig klara av starkt hetta. Jag kan plocka ur keramik ur en rätt varm ugn!

8

En av mina absolut bästa investeringar här i livet – lerkvarnen! I den kvarnar jag lera och slipper på så vis knåda den för hand. När man drejar stora serier, som jag gör, sparar man både handleder och tid på att kvarna leran.

Ut kommer den som en lång korv och från den skär jag mina klösar i precis den storlek eller vikt jag behöver. Alla klösar blir exakta, vilket är viktigt när jag drejar t ex muggar, där jag vill att alla ska bli lika höga och lika breda och kännas lika tunga/lätta i handen.

10

Lerkorven kommer ut på en liten bana som jag och pappa har byggt. En sinnrik konstruktion bestående av en grov tygremsa klädd på en konstruktion med rullande rundstavar i sidorna. När lerkorven landar på banan, åker tyget med och leder ut lerkorven från lerkvarnen. Konstruktionen är ingen  jag själv kommit på, men den här banan gör mig så glad emellanåt. Den är ju så smart!

9

Drejskivan. En självklar investering för en keramiker som drejar. Jag har en Brent med en rätt stor drejplatta. Köpte drejskivan för 17 år sedan och sedan dess har jag bara kört på. Har aldrig servat den och den är fortfarande stark och tystgående. Älskar den. SÅ värd sitt pris!

2

När jag drejar använder jag få verktyg. Oftast handlar det om dessa. En svamp som jag haft sedan 1994, (en bra svamp byter man inte ut i brådrasket!) En gång trodde jag ju faktiskt att den hade försvunnit. En fruktansvärd känsla…) ett sken som en gammal kollega gjort till mig, en bambupinne som jag gjorde på folkhögskolan 1994, en trekantslinjal som jag använder som sken, en linjal som jag mäter upp den första formen med och slutligen en skärtråd. Just skärtrådarna är det verktyg som byts ut undan för undan. De går sönder efter ett tag och de är mycket enkla att göra själv.

12

Ibland kan jag behöva torka en form en aning innan jag kan lyfta den från drejskivan. Då är min varmluftspistol en trogen vän! En riktig trotjänare som ska bytas ut mot en ny nu under våren. När jag drejar stora former, brukar jag få hjälp av pappa att lyfta av formen från drejskivan. Fyra händer är bättre än två och jag har lärt honom hur man lyfter av en alldeles nydrejad form, utan att trycka till den.

5

Jag har inget torkrum eller torkskåp, som de allra flesta keramiker har. Jag kör med tunn plast över mina grejer istället. Sådana där tunna avfallspåsar på rulle, ni vet. När man gnussar upp de påsarna blir de alldeles mjuka och gör sällan någon skada på formerna. När jag inte hade en egen ugn, utan brände all min keramik i stan, packade jag oskröjat gods med såna här påsar som emballage. Väldigt bra! Till min hjälp att plasta har jag mamma. – Lägg på plast väldigt noga vid 20.30 ikväll, kan jag säga till henne innan jag åker från verkstan. Och när jag kommer nästa dag har jag perfekt torkat gods för att jobba vidare med!

1

För dag två är det dags för beskickning/svarvning. Det är bottnarna som fixas till då. Till det använder jag slingan till höger. Jag signerar mina grejer med den lilla pinnen med vässade ändar. Hålen i blomkrukornas bottnar gör jag med verktyget bredvid slingan. Den lilla svarta pinnen tog jag från en “slängahög” på folkhögskolan 1993. Pinnen är perfekt när jag sätter fast mina hänklar. Jag stryker liksom fast vissa lerdelar med den. Den är nog mitt finaste verktyg, jag tycker så väldigt mycket om den lilla pinnen i svart trä. Höll jag på att tappa bort en gång… Och så svampen. Igen. Viktig genom hela processen!

13

När jag ristar mönster i mina former använder jag den här lilla minislingan. Jag hamrar till slingan med en hammare, för att få till rätta formen. Hade en ultimat slinga tidigare, men de slits ner med tiden och till sist går de av. Den här är inte toppen, men det funkar.

11

6

Naturligtvis använder jag fler verktyg i min verkstad. På hyllorna syns några. Toalettborstar till att röra upp engober och glasyrer med, en våg till att mäta upp engobe- och glasyrråvarorna med, en bänkslip till att slipa bort stiltsen/trefötterna med. Alla mina former står nämligen på sådana I glasyrbränningen. En liten, liten sopborste och skyffel. Jag har ingen golvbrunn i min verkstad. Golvet går alltså inte att skölja rent. Det funkar det här också, men jag skurar av golvet nästan varje dag jag jobbar i verkstan. Det blir helt enkelt FÖR dammigt annars.

3

Och sist, men i n t e  minst – ugnen! Min bästa investering! Möjlig tack vare ett lån från mamma. Ugnen är från Rohde och köpt genom Seeman. Den är toppmatad och på 200 liter. Är väldigt nöjd med den! Har tutat och kört sedan jag köpte den, vilket var typ 2008. Aldrig några problem!'

Vilka verktyg behöver ni till ert skapande? Visa gärna!

söndag 9 februari 2014

Vår från ugnen

2

Just nu jobbar jag i min verkstad. Tar det lugnt och tänker på pelargoner och varma sommarkök. Den här svängen blir det än fler blomkrukor och en massa burkar i en form som jag aldrig tidigare gjort. Det blir spännande att se hur de blir när de är färdiga. Ni ska få se

Jag började passet med att plocka ur en glasyrugn.

4

Ett gäng ganska små blomkrukor med svarta fat. De med vågigt mönster är inspirerade av krukan Ann, från Upsala Ekeby. Jag vet inte riktigt vad jag tycker, men jag tror att jag gillar mönstret om jag låter bli att titta på alla på en gång, och bara koncentrerar mig på en kruka åt gången…

3

I samma form har jag gjort det här randmönstret och det gillar jag långt mycket bättre ! Båda dessa mönster har svarta fat. Förra året bytte jag så mödosamt ut alla mina mindre krukor här hemma, till ganska stora krukor. Men pelargonerna blir som buskar i stora krukor och det gillar jag inte riktigt. Nu ska jag gå tillbaka till mindre krukor, så att jag kan få höga, lite rangliga pelargoner igen. (Och få plats med fler sorter på fönsterbänkarna… Man får inte vara dum.)

1

Men först ska jag driva upp sticklingar! Och det kommer jag att göra i dessa små oglaserade krukor. Vissa är lägre än 1 dm. Såna här krukor är jag sugen på att göra till ett av mina försäljningsställen i sommar.

7

6

Mer på temat oglaserat. En oglaserad liten kanna, med en glaserad insida. Till saft, till vin. Eller vad man vill! Det enkla är det vackraste, en klyscha, jag vet. Men klyschor är väl oftast sanna och jag tycker att den passar bra på den här kannan. Det som blev extra fint på den här kannan är att den blev lite solbränd på sidan som stod nära ugnselementet I bränningen.

Tänk ett stort gäng såna här kannor tillsammans i varierande storlekar. Jag tänker faktiskt ofta på hur former kan se ut  i mängd när jag drejar något nytt. Såna här kommer nog också att finnas med i min sommarproduktion.

10

12

Och, till sist, lite mer av den gula serien. Nu ett helt frukostkit bestående av mugg, yoghurtskål och en mjölkkanna. Det är den här serien som jag hoppas få se på ett nytt försäljningsställe under året!

fredag 7 februari 2014

Om gamla loppisfynd

10

När jag under slutet av 2013 ställde till med en tävling här på bloggen, passade jag ju också på att håva in lite tips kring vad jag ska skriva om. Anna undrade om jag minns mitt första loppisfynd.

Det gör jag väl kanske i n t e. Minns dock en låda som jag ropade in på en auktion någon gång under början av 1990-talet. Minns inte vad det var i lådan som jag ville åt. Ett par i 30-årsåldern kom fram till mig sen och undrade om de fick köpa några grejer ur lådan. Det var några 1950-tals porslinsgrejer, vaser eller något liknande Köpa? sa jag, ni får dem! Och de kunde inte tro sina öron och tackade mig så himla mycket. Jag har ju ett enormt bra minne för det mesta, men just i detta fall minns jag ingenting. Och jag tänker att det nog är bra…

9

I alla fall. Den här klänningen köpte jag sommaren 1990. Har för mig att jag köpte den på Biståndsgruppen i Gävle. Jag var 19 år och hade precis tagit studenten. Jag satte på mig klänningen och cyklade till min mammas barndomsby där mamma redan var på en auktion. Jag använde klänningen en hel del och sen hade mamma den i flera år. Bilden ovan är från min 19-årsdag och bredvid mig sitter min kompis Terés.

Majlis 1

1

3

2

Nu är den så tunn, så tunn. Full av håligheter. Går sönder bara man tittar på den. Men jag kan fortfarande ha den. Nedsydda veck under midjan, klädda knappar och ett tungt fall i tyget. Någon gång ska jag se till att få en likadan modell uppsydd. I ett lika slinkigt tyg.

8

6

4

Riktigt lika gammal som loppisfynd är inte den här koftan, som jag tror att jag har skrivit om tidigare. Den är nog från ungefär mitten av 1990-talet. En knapp saknas och jag har tänkt att jag skulle flytta om knapparna lite, så att det inte syns lika bra. Men koftan är lite, lite för lång, tycker jag. Om jag har jeans (och det har jag ju typ aldrig) kan den funka, men till klänning eller kjol går det absolut inte. Så därför blir den för det mesta liggande i min garderob.

5

7

Men i alla år har jag ändå sparat koftan. Den är otroligt varm och ullen är blankt sliten. Är det någon av er som vet vad den här typen av kofta kallas?