Vi åkte till Hälsingland, del 2

Anna och jag fortsätter vår turné bland några av våra finaste hälsingegårdar. Vi har träffat otroligt gästfria gårdsägare som släppt in oss i sina gamla gårdar. Där har vi sedan smygit omkring helt själva, funderat över interiörerna och över alla föremål och hur det kan kännas att äga en sån här miljö.

Ute har det varit riktigt grått och ruskigt idag, det var svårt att fota i de dunkla rummen. Men här får ni lite av det vi såg.

Köket - check!

Köket är färdigt nu! Inte en dag för sent! Alla som bott i ett kök under renovering vet hur skönt det känns när man äntligen har ett väl fungerande kök igen!

En liten bänkbit av granit har fått flytta in. Den är bra att baka på.

Ovanför spisen finns ett litet ventilationshål. Tidigare täcktes det av något fult, gulnat plastgaller, nu har det fått ett skydd i form av en perforerad, inmålad plåt, fastsatt med tunna lister.

På motstående sida av köksskåpen har vi satt upp en hylla som rymmer de flesta av våra kokböcker och andra bra och fina grejer.

På hyllan trängs bl a en burk som jag köpte då jag bodde i Frankrike en höst, en prickig burk som jag gjort för flera år sedan, kaffeburken och så några brickor.

Mitt gamla köksbord som jag köpte för 20 kronor på en Gotlandsloppis för många år sedan, har fått flytta in i köket. Det har bott i ett förråd i flera år då det ersattes av ett väldigt stort teakbord som jag hittade i vår förra källare. Det bordet står i vårt matrum nu.

Och nä, stolarna är inte målade än. Och nu vet jag inte när, eller ens om, de någonsin kommer att målas. De känns rätt schyssta som de är, tycker jag nu.

Ibland skiner solen in genom fönstret.

På golvet ligger en lång matta som jag köpte för flera år sedan på Erikshjälpen. Vi har en till och den bor i vårt sovrum.

Och så här såg köket ut när vi tittade på lägenheten. Bilden är från mäklarens prospekt.

Vi åkte till Hälsingland, del 1

Jag och min nya trevliga kollega, Anna, hänger runt i Hälsingland den här och nästa vecka. Eller, ja, det gör vi väl lite då och då förstås, eftersom vårt län består av både Gästrikland och Hälsingland och vårt museum verkar i hela länet. Vanligtvis jobbar jag ensam, så det är ju extra kul att göra det här jobbet ihop med någon annan!

Just som november är som gråast, mörkast och... ja... fulast, får vi besöka de här pärlorna till gårdar. Vi pratar med de fantastiska människor som bor i och förvaltar de här skatterna. De här rummen alltså... Alla detaljerna. Hantverken. Den ena gården finare än den andra.

Välkommen in på besök!

Hej! Häng med in på besök i Majlis nya rum!

Äntligen är det färdigt! Det har det visserligen varit rätt länge, men det har under flera månader fungerat som förråd för allt skräp som vi behövt under tiden vi fixat resten av lägenheten...

 

På golvet ligger några stora kuddar som är sköna att sitta på eller bara trampa runt i. Perfekta för tygälskaren Majlis!

I taket hänger en gammal, gammal loppislampa, som under de senaste åren i princip har varit bortglömd. Men med ett nytt tyg fick den ett helt nytt liv! Man blir lite glad när man ser den, tycker jag!



I nya rummet bor en del leksaker, men ännu bor många i vardagsrummet. Hoppas dock kunna fasa ut dem därifrån inom kort.

Hon verkar gilla sitt nya rum! Rätt vad det är så blir hon helt tyst och då blir jag alltid lite orolig vad som pågår. Oftast hittar jag henne inne i sitt rum då. Där på golvet, plockandes med klossar eller några böcker.

I natt var det premiär för att sova i rummet. Vi hade faktiskt ingen som helst aning om hur det skulle gå, oroade oss kanske lite för trafiken som passerar precis utanför. Vårt sovrum vetter mot gården och är betydligt tystare. Meeen... vi hade inte behövt oroa oss, hon sov som en stock fram till strax innan åtta! Jaha? och? kanske ni tänker. Ja, det var rätt chockartat för oss faktiskt eftersom hon vanligtvis vaknar strax efter fem, ibland tidigare... Vi får se om det var en engångshändelse eller om den lyxen kommer att fortsätta.

Närbild av tyget på väggen. Paradis av Ann-Marie Netterdag, Tampella.

Och så här såg rummet ut då vi tittade på lägenheten i våras. Bilden är från mäklarfirmans prospekt.

Efterlysning!

Någon som har två gardinlängder av detta tyg? Det har jag. Men jag behöver två till! Mönstret är i ljust och mörkt olivgrönt och nu har jag glömt vem det är som har gjort mönstret. Köpt på loppis för flera år sedan. Kan bytas mot ett par likadana längder, fast i bruna kulörer. Eller mot keramik.

Hej lördag!

Jag hade hoppats på att jag skulle kunna visa er lite bilder här hemifrån idag. Köket är i princip klart och det är också Majlis rum. Men inte riktigt ändå... Till nästa helg ska hon få flytta in i sitt rum, så bilderna kommer nog då!

Det är ju så mörkt nu, så fotografering måste koncentreras till helgerna, då jag är hemma. Men inom kort kommer jag att fota även under veckorna, då jag och en kollega planerar en liten hälsingeturné i jobbet. Då, jäddrar i min lilla låda, ska jag bjuda er på smarriga bilder från några av de finaste hälsingemiljöer vi har! Håll ut!

Ok, vad är nu detta? Jo, veckans fynd från Erikshjälpen! Ett par nya stövlar! Hepp! Jomen, de var billiga, snygga och i rätt storlek. Då kan, åtminstone inte jag, bara lämna dem där på hyllan... Detsamma om kappan. Oanvänd, fin färg, stor huva och - rätt storlek! Kappans kulör, i typ mörkt duvblått, gör sig så jättefint mot min gamla Noa Noa-sjal i olivgrönt, tycker jag.

Hoppas att ni har det bra i novembergråheten. Snart vänder det! Det står ju faktiskt inte på förrän vi är framme vid midsommar igen!

Okej då

Den där kursen, ni vet... Den avslutades med ett prov. Knappt så att jag har vågat prata om det. Det var stressigt och det var svårt. Tyckte jag. Kändes inte alls bra när jag gick därifrån. Jag var helt säker på att jag inte klarat provet. Själva syftet med kursen var liksom provet, att man skulle klara det. Kursen var mycket dyr. Det var alltså dubbelt viktigt att klara provet, annars skulle jag behöva göra om det och dessutom även betala för det igen. Och det skulle väl knappast bli lättare nästa gång...

Men så igår. Ett brev med posten. Jag hade klarat provet! Jag var godkänd! Ett mindre bergsmassiv släppte från bröstet. Promenaden till jobbet i morse kändes ganska lätt. Kanske är jag inte helt kass, tänkte jag. Kanske passar jag för det här jobbet ändå?

Men sen, bara efter någon timme, blev jag så himla trött, så trött. Måste vara all spänning som bara släppte.

Hej keramik! Hej verkstad!

Ja, den finns ju där hela tiden, min verkstad. Tiden räcker bara inte till nu sedan jag börjat jobba. Hur ska jag få till det här egentligen? Ibland, eller rätt ofta, brukar jag tänka att det hade varit smidigt att hålla på med ett hantverk som man kunde utöva hemma. Bara lägga åt sidan, ta vid när man har 10 minuter över, lämna i 3 veckor osv, osv. Så är det inte med keramiken. Börjar jag dreja en dag så måste jag vika de två nästkommande dagarna till beskickning, hänkling, dekorering och engobering. Därför blir det svårt att hinna, och prioritera nu. Men samtidigt...det är ju själva processen som jag gillar med keramiken...

Igår kväll drog jag hem till mina föräldrar och till min verkstad. Drejade lite grann, inte så mycket, men kom i alla fall ikapp några beställningar och hann dessutom göra lite nytt inför min julmarknad. Som de här små muggarna. Ungefär samma form som jag brukar göra och mönstret känner ni ju också igen. Bara det att de här muggarna är väldigt små, mycket mindre än vanligt. Har fått en väldig lust till små muggar. Det är något sympatiskt över såna. Här hemma har jag några favoriter, bl a den här och de här.

Stranden - ja, tack!

På vägen hem från ett jobb i Hälsingland idag, stannade jag till en stund vid min favoritstrand. Det är verkligen något speciellt med stränder på vintern, tycker jag. Alldeles stilla och öde ligger de där. Långt ifrån den livlighet som råder där en varm sommardag.

Spåren är kvar i sanden, men det var en tid sedan nakna fötter sprang omkring här.

Det är rogivande med stränder om vintern. När jag bodde på Gotland brukade jag ofta gå utmed stränderna, alla årstider. Idag fick jag lust att stanna vid stranden hela dagen. Bara sitta där och titta ut över vattnet, strosa lite utmed vattenbrynet och kanske plocka lite med kottarna, göra något fint.

Och hörrni. Tack för era kommentarer på mitt förra inlägg! Det är både skönt och tråkigt att läsa att vi är flera om de här tankarna. Jag känner mig i alla fall mindre ensam nu. Och något bättre.