Hej då Spegeln!

Igår var sista dagen med Kafé Spegeln. I 15 år har kaféet funnits och knappast förr eller senare kommer det nog att finnas ett kafé i samma klass som detta... Så många minnen som jag har härifrån... 1996, eller var det kanske 1997, började jag jobba här. Jag gjorde mackor i snabb takt, fixade kaffe och te och lade upp bakverk på de små glasfaten. Min musiksmak har nog till stora delar sina tidiga rötter från stället. Det som strömmade ut högtalarna här fick snart även flytta hem till mig. På den tiden var rökning tillåten inomhus och här röktes det, det vill jag lova! Om kvällarna kom jag hem fullständigt inpyrd! Men det var ändå en kreativ och bra miljö att jobba i, jag tyckte mycket om det!

Ibland kände jag mig kanske lite gammal. Och ibland kände jag mig som någon som inte visste vad jag skulle göra med mitt liv. Jag hade redan min keramikutbildning men jag ville göra något annat, fast då visste jag ännu inte vad. När alla jullediga gamla Gävlebor kom hem på jullov kunde jag känna mig som den enda som var kvar i stan fortfarande. När jag tänker på det nu så känner jag att det var väldigt längesen och att det var synd att jag kände så. Jag hade ju ett jättebra jobb och fick träffa jättebra människor hela dagarna! Men, visst, både jag och de där jullediga människorna i fikakön var nog ganska ängsliga av oss på den tiden...

Det här var det enda kaféet som jag fikade på. Det fanns inget annat att välja på. Tyckte jag. Hur många fetaröramackor jag ätit genom åren har jag ingen aning om. Och jag minns tidiga bakverk som fanns på Spegeln; vallmokaka, morotskaka utan sån där kräm, kardemummakaka, banankaka och så de där små, små kaffekaramellerna... Kikärtsröran på mackorna. Halloumin som aldrig grillades och som jag för mitt liv inte heller kunde förstå varför man skulle grilla... Ibland svartbönspastej. Latten och alla olika strösockerförpackningar... Alla oljeflaskor som jag varsamt fick bära genom lokalen till kylarna på andra sidan...

Alla konserter som jag varit på här. Fredagseftermiddagarna som kokade av förväntningar. På kvällen var det dags för klubben Don Pedro, fast i annan lokal. Lördagförmiddagarna med frukost på Spegeln. Ägaren Magnus och hans familj som jag lärde känna så bra att jag till och med är gudmor till det yngsta barnet. Många andra som jag också träffat och genom åren allt bättre lärt känna. Johan, som på den tiden bara gick i gymnasiet och var alldeles blyg när han stod där vid disken och skulle handla. Många år senare bor vi ihop och har ett barn ihop. Hade det inte varit för Spegeln hade det och mycket annat sannolikt aldrig inträffat i mitt liv...

Kanske återuppstår Spegeln i annan regi i framtiden, det får man se. Som tur är finns nu Sparven med samma ägare och det är där Majlis kommer att få starta sin fikakarriär. Hennes allra första kafébesök skedde dock på Spegeln igår. Första och sista gången på Spegeln, det var finfint där tyckte hon när hon sov sig igenom hela fikat...

En liten blomma

Majlis, det låter som en vårblomma på en äng.

Det är Ann-Marie från mitt jobb som tycker så om Majlis namn. Det är det finaste jag hört på länge! Som en vårblomma på en äng... Ni hör ju själva! Och faktiskt är det så, hon ligger där i sin vagn med en stor vårblomma på sin mage...

HEJ!

Vi behövde inte vänta till torsdagen. På tisdagskvällen började det lilla livet i min mage göra sig hörd och tidigt på onsdagmorgon kom hon ut. Det är en liten Majlis som har kommit till oss. Hon är såklart den finaste bebis man kan tänka sig. (Mycket tätt följd av mina två brorsbarn.) Det var helt underbart på BB. Lågmäld stämning, viskande nya föräldrar, nya mammor fortfarande med stora magar, bebisskrik lite här och där, underbar personal och liksom helt vadderade tysta väggar...

Det kändes alltså inte så lite läskigt att åka hem idag. Helt livsfarligt kändes det faktiskt. Eftersom jag är en person som påverkas av vädret väldigt lätt, är jag väldigt glad att solen sken och himlen var klarblå, det gjorde nog det hela mycket lättare. Att komma hem kändes bättre än vad jag tänkt. Nu försöker vi landa här hemma. Kanske vågar vi oss till och med ut på en promenad imorgon...

Saker hemma på ett nytt sätt

När man är hemma utan att göra så mycket mer än att bara svassa omkring och ligga och vila, ja då ser man sina grejer på ett nytt sätt, tycker jag. Tidigare har de funnits där, men jag kanske inte har sett dem på riktigt. Nu finns tiden och det är mycket att upptäcka här hemma. Som en enda lång mindfullness...

Ifall vi skulle glömma

På vårt kylskåp sitter nu en post-it-lapp. Det är barnmorskan Lena som har skrivit den. -Om barnet inte har kommit nästa torsdag så kommer ni hit klockan halv nio så sätts ni igång, och så sträckte hon över den oranga lappen. När jag kom hem satte jag upp den på kylskåpet. Lika bra det, för tänk om vi skulle glömma bort det?

Lena har berättat för mig att hon arbetat som barnmorska i 35 år. Jag undrar hur det känns att ha en sån lång yrkeserfarenhet. Numer arbetar hon bara med ultraljud, aldrig som förlösande barnmorska. Tyvärr. Jag var ju tvungen att fråga. Nästan så att jag funderar på att muta henne så hon kan vara med oss när vi väl kommer till förlossningen. Lena, min nya idol. Tryggheten själv.

Förra veckan kom en klar krämpa neddimpande som ett brev på posten. Helt domnade handleder om nätterna och fingrar som små korvar i början av dagarna. Usch, jag har verkligen blivit påmind om mina mångåriga handledsbesvär från när jag började med keramik för nästan 20 år sedan. Därför virkade jag ett par väldigt varma handledsvärmare i alpackan som ursprungligen var tänkt till flerfärgade mormorsrutor. Dubbla trådar, det gick undan, inte alls som segomormorsrutorna... Sen en liten blomma som dekoration. Den hittade jag i senaste numret av Hemslöjden. Där har de satt ihop en massa såna här blommor till en liten filt, mycket fint!

Ha en bra start på er nya vecka nu!

I min stad

I min stad, bara några kvarter från där jag bor, ligger Boulognerskogen, stadens stora parkområde. Parken anlades under mitten av 1800-talet och genom åren har där funnits en mängd kaféer, idag återstår dessvärre bara ett. Och det är endast öppet sommartid och bara när det är fint väder...

Ibland behöver man vara från platser ett tag för att förstå att uppskatta dem. Så är det med en mängd ställen i min stad. Hus som jag tidigare inte ens tänkte på, platser som bara fanns där. Sen så, 7 års boende på andra orter och jag kunde uppskatta allt det fina min stad bjuder på emellanåt. Som t ex. kaffelukt och Boulognerskogen...

Och. Nej, det har inte kommit någon unge ännu. Jag tar det bara lugnt här hemma, pimpar den lånade vagnen, lyssnar på en avslappningsskiva och käkar lite snask...

En väntan hemma

Jag älskar att vara hemma. Ibland så mycket att jag blir riktigt orolig över mig själv. Nu får jag vara hemma hela tiden. Om dagarna är det helt tyst i mitt hus, alla är borta på sina arbeten. Nästintill så tyst att det känns lite befriande när min i princip helt döva granne Tore 89 år, drar på TV´n på hög volym framåt 17.30-tiden på eftermiddagarna...

Mjukis

Höst. Jag skulle gärna gå långa promenader i skogen, men nu orkar jag inte riktigt det. Är mest hemma och fixar, syr lite, virkar en mormorsruta då och då och försöker att göra så lite som möjligt. Den nya slappa klädseln passar mig perfekt. De nya snyggstövlarna, mysbyxor från H&M, jackan som jag fyndade i somras, ny favorittröja från Indiska, mjuk grå blommössa från Åhléns och den gamla varma sjalen som mamman stickat.

Idag är det lördag, fika med vänner väntar först, till kvällen planeras en gryta. Önskar er alla en skön helg!

Tips om gårdar

Tidigare i somras, när jag jobbade som bäst med flera hembygdsgårdar i Hälsingland, lovade jag att återkomma om mina favoritgårdar. Har funderat lite nu, det är inte lätt, för alla jag besökt har något speciellt. Men jag har ändå hittat mina favoriter!

Bilderna ovan är från den första hembygdsgården som jag och min fd kollega Martin jobbade med. Det var sommaren 2006 och det är Ovansjö hembygdsgård i Gästrikland. En av de största gårdarna som jag varit på, med över 20 byggnader! Flera inredda. Textil, måleri och gamla möbler när det är som bäst. Ett stycke från gården ligger Nymmenåsens fäbod, som också hör till hembygdsgården. Under somrarna ordnas Fäbodlek där. Barn får komma dit, klä sig i tidstypiska kläder, baka lite bröd, tälja och passa de fina trädjuren som står i sommarladugården! Hur fint som helst!

I Gästrikland ligger också Hedesunda hembygdsgård. Den har ett mycket fint läge precis invid vatten och även den här gården är stor med många byggnader varav flera är väldigt fint inredda.

I Hälsingland har jag inte hunnit besöka så många gårdar ännu, men av de jag jobbat med tycker jag mycket om Söderala hembygdsgård som ligger i Walla i Söderala. Mycket fint intredd huvudbyggnad! Norrala hembygdsgård är inte så stor, eller snarare ligger byggnaderna utspridda på flera platser runt om i byn. Huvudbyggnaden är väldigt fin, liksom ett litet torp en bit bort. Så nu kan ni börja planera en hembygdsgårdsturné i Gästrikland och Hälsingland nästa sommar! Jag bistår gärna med fler tips!

Påfyllt

Överbliven keramik från sommarens försäljningsställen har återvänt hem till mig. Det gör att jag nu har fyllt på lite i butiken på Länsmuseet Gävleborg. Tapetserien var så gott som slutsåld där, kvar fanns bara en liten tekanna och en burk. Nu har nya muggar, både med och utan hänkel, kommit dit. Kaffekopparna är i en ny, lite mindre modell än de jag har på min hemsida. Tror att den här storleken blir bättre, till såväl kaffe som te.

Och om ni ändå går till museet, så måste ni smaka den nya chokladbakelsen som tagits fram till museets 70-årsjubileum som firas under hela hösten! Den är en dröm för chokladälskaren! Höstprogrammet innehåller en mängd punkter som anknyter till just jubileet. Ni hittar programmet som nedladdningsbar PDF på hemsidan.

Den viktiga dagen

Kanelbullens dag. Idag. Mitt bästa recept här!

Ta er också en titt i Länsmuseet Gävleborgs byggnadsantikvariers kökskatalog. Ni kommer dit genom att först klicka här!

Ny höst - nya möjligheter

Vinterstövlarna börjar plockas fram hos både Myrorna och Erikshjälpen. Jag behöver inga fler. Meeen, igår när jag var på Myrorna så tog jag en lov förbi avdelningen som de kallar för Fritid, eller något sådant. Där stod de här svarta snyggstövlarna! Helt ensamma och precis i min storlek. Och the price? 30 kronor, mitt herrskap! Ser ut som gamla stövlar från Kinnasko. Genast gick jag hem och rensade bland alla stövlar som finns nere i förrådet och jag kan meddela att senare i höst så kommer 7-8 par superfina gamla läderstövlar att säljas på Tradera. Mer info om det då!

Min första lediga dag. Känns overkligt. Soligt och varmt. Jag och stövlarna var ute och gick sakta bland sol och löv.