Hantverk i stort format

Igår var jag och jobbade på Västerby hembygdsby i Rengsjö, Hälsingland. Jag hade ett mycket pressat schema eftersom jag skulle hinna dokumentera och skadeinventera närmare 35 byggnader... Tog mig dock tid att svänga förbi Helena Bratts intressanta och roliga projekt, Schablonladan. Det var bra att jag gjorde det!

Efter väg 50 ligger den, ladan. Närmare bestämt vid Ohlandersgårdens vandrarhem i Knyssla, Rengsjö. Helena, som har en textil bakgrund, vill med projektet visa upp en av de kulturhistoriska traditioner som finns så nära oss alla men som ändå relativt få personer kommer i kontakt med. Så bra sätt att göra det på, visst?! Kolla in projektbeskrivningen här!

Schablonmönstret är hämtat från ett av rummen på Västerby hembygdsby. Dock målas det inte upp med hjälp av schabloner på ladan, utan på fri hand utifrån de uppskissade mönstren på ladans vägg. Den tidigare solblekta rödfärgsmålade panelen oljades inledningsvis in med linolja. Färgen som används är från Ovolin. De specialbrutna kulörerna är gjorda av Engvall och Claesson. Mönstret ser kanske rätt färdig ut här, men det är faktiskt rätt många små detaljer som återstår än. Helena och hennes forna klasskamrater från Capellagården jobbar intensivt med färdigställandet. Det är intensiva arbetsdagar från morgon till kväll och hittills har ett 10-tal personer hjälpt till med målningen.

Jag pratar med Helena (mitten) och hennes mamma Kristina (som driver Ohlanders vandrarhem) samt Ragnar från Västerby hembygdsby som jag hängde med under hela förmiddagen.

Jag kände mig upprymd och inspirerad efter mitt besök vid ladan! Hade jag inte haft så mycket att göra på hembygdsgården så skulle jag gärna stannat och målat en stund. Något säger mig att vi ska lägga namnet Helena Bratt på minnet, vem vet vad hon hittar på här näst?

När jag åkte hem från hembygdsgården framåt kvällningen stannade jag och fotade ladan från vägen. Arbetet var fortfarande i full gång. Än var det ju ljust i några timmar innan höstmörkret skulle krypa fram över åkern.

Plötsligt händer det!

När jag såg Malins inlägg med virkbeskrivning till en enkel sjal blev jag riktigt inspirerad. En sån skulle jag väl kunna få till? Senast jag virkade gick det ju inte så bra, så det var ändå med en viss nervositet jag började. Efter ett tag kommer ni börja se ett mönster, skrev Malin i sin virkbeskrivning. Nix, inte såg jag något mönster inte. Om och om igen provade jag. Till slut förstod jag precis hur man skulle virka men det blev ju inte alls så! Snälla Malin försökte hjälpa mig via kommentarsfältet på sin blogg men jag fick inte alls till det...

Det var då det sakta gick upp för mig att jag inte alls virkade några stolpar. Jag virkade bara hittepåstolpar... Lite googlande och tittande på youtube och mitt minne kring stolpar väcktes till liv igen. Jag kunde se ett mönster!

Handlederna verkar hålla den här gången. Kanske kommer sjalen inte att vara klar i ett tjillevipp som Malin skriver, men förhoppningsvis kommer jag snart att ha en alldeles egenvirkad sjal!

Att unna sig

Har ni lyssnat på bagaren Sébastien Boudets sommarprat? Om inte - gör det.

Sällan har jag hört någon tala så passionerat kring sitt hantverk som han gör. Varje mening låter som poesi när han berättar om bakning.

Idag gick jag och köpte boken som jag suktat efter ända sedan jag såg den första gången någon gång i våras. Tänkte: Idag är en bra dag för ett bokköp. Boken innehåller, förutom recept på bröd, även recept på mat, inläggningar, kakor och bakverk.

Illustrationerna är gjorda av Olaf Hajek och de är som små konstverk i sig, precis som hela formgivningen. Jag köper bakböcker relativt ofta, inte sällan för formgivningens och bildernas skull. Även om jag långt ifrån bakar allt som finns där i, så brukar böckerna fungera som en viktig inspirationskälla. Det kan vara någon detalj i en bild; en kulör, ett visst stilleben eller kanske en interiör. Min fantasi går igång.

Snart kommer jag nog att försöka mig på ett surdegsbak igen. Jag har aldrig givit det någon riktig chans. Nu ska jag kanske öva lite mer.

Om hemmet

Inspirerad av min kollega Erika, anmälde jag också vårt hem till tävlingen Sveriges charmigaste hem. Just ordet charmig är väl inte något jag precis sammanknippar med vårt hem, men... well, well. Är det tävling där ett presentkort på en massa pengar på en valfri möbelbutik står på spel, ja, då kan man inte ta hänsyn till såna detaljer... Trots att vi har få helt nya möbler hemma, så betyder ju inte det att vi inte gillar nya möbler. Beror bara så på vad det är för möbler! Det finns några möbelklassiker som jag gärna skulle vilja ha. Möbler som troligtvis skulle få följa med mig i resten av mitt liv. Men jag tvivlar på att vi någonsin kommer att ha råd att köpa dem...

Ja, ni fattar kanske vart jag vill komma... Jag vill ha hjälp med lite röster på mitt bidrag såklart! Vill ni så gå in på tävlingssidan, skriv i Två samlare - ett hem i sökrutan och så röstar ni. Högst betyg på stjärnan till höger och lägre till vänster. (Ni behöver vara inloggade på Facebook för att kunna rösta.)

Om inte annat, gå in för att snoka på olika hem! Inte helt oväntat finns där mängder av vita/lantliga/romantiska/schabby-hem men också flera riktigt spännande hem! Lovar, ni ska inte gå lottlösa ni heller om vi skulle lyckas knipa något pris!

Mer om klänningen

Malin efterfrågade lite mer information kring klänningen som jag köpte då Anna och jag åkte till Lata Pigan utanför Enköping. Jag ska försöka beskriva den så gott jag kan!

Tyget är mönstervävt och i, vad jag tror, bomull. Det är mjukt men ändå stadigt på något vis. Fram- och bakstycket ser precis likadant ut. Ringningen är alltså likadan på båda sidor. Det gör att klänningen blir rätt djupt ringad även i nacken. Under det brodyrförsedda bröst/ryggpartiet har klänningen massor av rynk. Trots rynket blir den ändå inte jättevid.

Ärmarna är i dubbelt tyg. Lite vida och vippiga. Som små volanger. De avslutas med en liten fin, tunn brodyr. Likadant ser det ut i klänningens nedre fåll.

Och så det finaste. Brodyren kring bröstpartiet. Den gör att tyget känns rätt tjockt och hårt just där. Det tycker jag mycket om! Jag tycker att klänningen blir finast på mig då jag drar ihop den med ett skärp i midjan.

Det finns inga lappar eller andra märken i klänningen och jag vet inte riktigt vilken ålder den kan ha. Inte så gammal, tänker jag. Kanske 1970-tal. Vad tror ni?

Är ni intresserad av vackra kläder, tyger i fin kvalitét och sömnad, ja, då ska ni absolut gå in på Malins blogg! Jag läser varje nytt inlägg med stort intresse. Jag tycker mycket om att sy själv, men Malins kunskaper är vida långt ifrån mina. Jag tycker allt är så välgjort i hennes blogg. Bilderna, modellerna och så texten. Fint som snus, det är vad det är.

Om mitt jobb

Första arbetsveckan efter semestern är avklarad. Det har varit långa dagar. Ibland funderar jag över om jag inte skulle bli begravningsentreprenör istället...

Men så plötsligt. En dag ute i fält. Lite energi fylls på. Vissa människor arbetar faktiskt i kontorslandskap och har dresskode i sina yrken. Inte sällan i mitt jobb kan jag få uppleva såna här miljöer. Som igår. Och det i ett par pyamasliknande byxor...

Fint. Jag fortsätter nog som byggnadsantikvarie ett tag till ändå.

Imorgon ska vi på kräftskiva! Hoppas ni får en fin helg!

Lite om gårdagens loppistur

Igår for jag och Anna på en loppistur. Vi körde i princip raka spåret till Lata Pigan utanför Enköping. (De har en Facebookgrupp, kolla där!) Tidigare i våras såg jag bilder därifrån på Instagram och sedan dess har jag drömt om att åka dit. Anna kände också till Lata Pigan sedan tidigare.

Som ni ser så är stället helt overkligt med sina proppfulla utrymmen! Här finns bland annat möbler, porslin, lampor, textilier och kläder. Det mesta från mitten av 1900-talet. Vi ångrar inte att vi åkte den långa vägen dit...



Tygavdelningen var helt outstanding! Aldrig tidigare har jag sett så många fina tyger på ett och samma ställe! Prydligt vikta och färgkordinerade. Vi plockade med tygerna ett bra tag men kände, trots överdådet, att andra delar i loppisen lockade oss mer...

Porslinsvadelningen smög vi runt i. Här fanns så mycket fint! Notera den översta bilden till vänster, hyllan däruppe som bara bågnar av bland annat jättestora Telluskrukor. En liten tekanna fick följa med mig hem. Det var kärlek vid första ögonkastet! Vidare länge stannade vi dock inte på porslinsavdelningen, för vi ville vidare...

... till klänningsavdelningen! Eller klänningsavdelningarna, för det fanns två! Ja, hörrni, vad säger man? Vi sa i alla fall inte mycket annat än upprepade - Men herregud, det här är ju helt sjukt! Däremellan suckade och stönade vi. Jag fick till och med ont i min gamla handled igen, så många klänningar jag plockade med och vände och vred på...

Till sist föll ändå valet på godingen längst ner till höger. Den känns så påkostad och exklusiv med sina broderier och en bit från stilen som jag brukar falla för. Klänningen hade in i det sista hård konkurrens av en puderrosa 1940-talsklänning med tungt fall. Väl hemma känner jag ändå att jag gjorde rätt val!

För man var tvungen att välja. Det var ganska dyrt på Lata Pigan. Med all rätt, tycker jag nog. De höga priserna gjorde också att vi till slut, efter flera timmar, kunde slita oss från stället. Både stället och det mesta av innehållet kommer ju att finnas kvar tills nästa gång vi åker dit! Förutom tekannan och klänningen köpte jag också en liten brun manchesterjacka till Majlis och en stickad ullkofta till mig själv

En annan loppis stannade vi på. Där fyndade jag den här stolen. Den behöver lite kärlek i form av ommålning eftersom färgen flagar. Därefter ska den få en stor sittkudde i något härligt tyg. Stolen kanske kommer att få bli höstens källarfixarprojekt?