För ett tag sedan träffade jag Malin. På riktigt alltså. Uppstyrd date. Vi har planerat för den länge, säkert sedan mitten av förra hösten, skulle jag tro. Nu var det äntligen dags. Jag mötte upp henne på stationen där hon skuttade av Dalatåget.
Jag visste förstås redan innan att jag gillade henne. Det har jag sedan länge förstått genom att läsa hennes blogg. Nä, visst, en blogg är inte hela sanningen bakom en person. Långt ifrån, vilket vi också kom att prata en hel del om under vår fikastund Men det finns vissa personer som känns väldigt ärliga i sina bloggar. Det känns inte tillkrånglat, man kan på något vis ana en verklig person bakom de där orden och bakom de där bilderna. Så är det med Malin. Hon känns äkta i sitt sätt att uttrycka sig och i sitt sätt att vara (det lilla jag hann se!) och jag är väldigt glad att vi äntligen har träffats. Jag hoppas att vi kommer att göra det fler gånger!
3 kommentarer:
Åh så fint!
Haha. Jag ser så otroligt sur ut på bilden! Men det var så fint, så fint att se dig. Det gör gärna om, många gånger. Det var lite som att komma hem att träffa dig, som att du är precis som du är och det känns i hela din person. Ett fint lugn på nå vis. Det tycker jag om!
Nä, nä, det gör du inte alls det, Malin! Du ser bara väldigt fin och snäll och trevlig ut! Men jag skrattar nästan ihjäl mig inombords: "ett fint lugn..." Det är ju kanske fint att jag kan förmedla ett lugn. Men. Nej. Jag är inte lugn. Ständiga funderingar, ständiga stressmoment, ständiga ångesttankar över saker och ting. Tankarna lämnar mig sällan ensam.
Skicka en kommentar