Om en bra dag på jobbet

Trots stress med deadlines inne på kontoret, planerade jag in en dag i fält idag. Jag gjorde det för flera veckor sedan då jag inte hade fullt så stor koll på att jag vid det här laget skulle vara rätt stressad med flera projekt. Hur som, jag bestämde mig ändå för att åka ut idag. Och det var tur. Det har varit en riktigt fin, varm sommardag och Hälsingland visade sig från sin allra bästa sida!

Först åkte jag med en fastighetsägare ut till hans fäbod som låg mitt på skogen. Igenvuxen och dan, men med utsikt över en liten sjö. Det enda som hördes var trädens sus och fåglarna som kvittrade. Och framför stugan fanns spår i gräset efter en älg som just vilat där. Han jag var ute med var en riktig skogsman som brukar stöta på både älg och björn under sina vandringar i skogen.

Ok, det var besök nr 1.

Jag åkte vidare till besök nr 2.

Även här träffade jag en otroligt trevlig gårdsägare. Lugn och ödmjuk till sättet. Anledningen till att jag besökte honom var desto tråkigare, han vill nämligen riva huvudbyggnaden på fastigheten. Ja, just precis det hus ni ser på bilden ovan.

Det är sällan lätt att jobba som byggnadsantikvarie, man kan ställas inför många frågor och problem. Jag försökte gå varsamt fram med mannen som äger gården. Förklarade att jag tyckte att det skulle vara oerhört synd om han skulle riva huset. Hans tanke är att riva och därefter bygga ett nytt hus, i princip lika det här. Otroligt resursslöseri, menar jag. Huset har en redig grund, står rakt, har en fin timmerstomme och fönster som är i restaurerbart skick. Taket täcks av ful tegelimiterande plåt, men tack gode gud för det, det har sannolikt räddat det här huset.

Den snickare som varit och besiktat huset har dömt ut det. Det finns ingen ekonomi i att restaurera det, har han sagt. Men jisses, vad kostar det att riva ett hus och att därefter bygga upp ett nytt? Jag tror, och hoppas, att en hantverkare med kunskap om och erfarenhet av renovering av gamla hus, gör en annan bedömning än den här snickaren. Och såna bra hantverkare brukar vi samarbeta med, så jag har flera namn som jag kan rekommendera till fastighetsägaren! På något underligt vis känner jag inom mig att det kommer att bli kvar, det här huset.

I närheten av huset fanns en loppis. Det drevs av en gammal tant som hade flyttat från sin gård in till stan. Till en etta. Det var många, många grejer som hon hade rensat ut från sitt tidigare hem. Jag hittade det här fina silverarmbandet för 45 kronor. Dessvärre hade jag bara 35 kronor i plånboken men det gick lika bra det, sa den gulliga tanten. Hon berättade att hon hade använt det när hon var i 14-årsåldern. Av henne fick jag ett litet pelargonskott också. Alexis heter sorten och den var tydligen gammal. Söta, ljust rosa blommor med mörkare inslag, om jag inte minns helt fel. Jag ville så gärna fotografera tanten för hon var så söt men jag vågade inte fråga.

Imorgon kryper jag in till stressen i det mörka kontoret igen... Men med mig har jag den här bra dagen!