Häromsistens drabbades jag av ett akut måste-ha-begär. Det hände när jag läste Mokkasinbloggen och såg världens fluffigaste tyllkjol. För barn. Ja, jag vet inte riktigt vad som flög i mig, men jag kände att jag bara måste köpa den till Majlis.
Själv lekte jag aldrig prinsessa när jag var liten men jag gillade verkligen att klä ut mig. Majlis leker heller aldrig prinsessa, hon vet väl knappt vad det är... Hon gillar att byta kläder. Rätt vad det är har hon stövlar och vantar på och säger - Hej då, mamma, nu går vi till förskolan, och så drar hon iväg dockan Anette och några nallar i vagnen.
Ok. Jag klickade hem tyllkjolen. Och en bunt silkespapper som jag ska testa att göra egna pom-poms av. I veckan kom kjolen och den är, om möjligt, än fluffigare än vad jag kunnat drömma om. Jag blev jätteglad! Majlis blev... glad. Idag provade hon den, snurrade, hoppade och verkade riktigt glad över den!
4 kommentarer:
Vilken lycka att få en sån fin kjol! Hade varit salig om jag hade haft en likadan under min barndom. Kände mig alltid så fin när det var mycket spets och tyll, ju mer desto bättre. Jag tror att i stort sett alla barn älskar att klä ut sig, de får använda sin fantasi och kreativitet när de leker sina rollspel. Dessutom, vilken lycka för en mor att få se ett glatt och nöjt barn!/Lotta
<3
De där fantastiska kjolarna alltså... jag vill köpa en i förebyggande syfte åt Astrid!
Clara! Jamen, eller hur? Hade de funnits i vuxenstorlek så hade jag velat ha en själv! Bara för att känna hur det skulle kännas att ha den på!
Skicka en kommentar