I väntan på våren

Jag tog på mig mina vårskor idag. Fast det regnade. Tänkte att nu är det väl ändå vår. Med vårskor kanske jag kan snabba på den lite grann...

Här hemma finns massor av pelargoner och andra blommor. Små stickingar och blommande större blommor trängs innanför smutsiga fönsterrutor. Ibland tänker jag att jag skulle vilja vara ledig från jobbet en dag, bara för att få plocka med blommorna, krafsa lite i jorden och knipsa av rassliga blad. Sitta och stirra på allt fint som växer så att det knakar. Jag ska i alla fall börja putsa fönstren någon kväll den här veckan efter att Majlis somnat.



Majlis ja. Hon är rolig hon, kan jag berätta. Ungefär varje dag har vi födelsedagsfika för favoritdockan Anette som brukar fylla 2 eller 34 år. Vi får höra sagor om troll och elefanter och igår överraskade hon oss med en helt ny sång om Ellen som inte tycker om att slåss. Ellen är en barnboksfigur och sången som har samma melodi som Imse, vimse spindel, går såhär:

Lilla, lilla Ellen är vår nya vän.
Hon tycker om att kramas, inte, inte slåss. (Vid "kramas", så kramade hon om sig själv)
Inte slå din kompis, då säger Ellen stop. (Håller fram en hand, som ett stopptecken.)
Du ska vara rädd om din lilla kompis kropp.

Ja, vad säger man? Vi väntar otåligt på våren men mitt hjärta blir varmt när jag får vara med Majlis och lyssna på hennes fantastiska fantasifulla berättelser och spröda sånger.