Dreja lika

Inte sällan uttrycker folk sin beundran inför att jag drejar så lika. - Hur går det till, hur kan du dreja så lika? brukar de fråga.

När min kvarnade lera kommer ut från lerkvarnen så mäter jag upp klösar. Tidigare, innan jag hade kvarnen, så vägde jag klösarna. Nu mäter jag. Många av mina muggar  till exempel, har klösar som är ca 3 cm långa. I en bok har jag alla mått uppskrivna på former som jag drejar. Alla mått på mina ordinarie former, vill säga. Där står längd på klös samt formens höjd- och diametermått.

Den första formen som jag drejar, när jag till exempel ska dreja muggar, den drejar jag upp i de rätta måtten. Utifrån den ställer jag in min måttpinne, som jag sedan drejar resten av omgången efter. Den ställs alltså in så att jag kan dreja upp formerna och se hur högt jag ska och hur vid formen ska bli. Varje drejomgång blir relativt lika, det skiljer endast någon mm hit och dit.

Så här drejar jag nästan allt jag gör. Viktigast att få lika är muggar och små skålar. Jag tycker också att det är viktigt att mina blomkrukor blir något så när lika. Men när det kommer till kannor, tekannor, stora skålar, då drejar jag alltid utan måttpinnen. Men ofta med lika mängd lera ändå. Det gör inte så mycket om kannor inte blir exakta, de säljs ju en och en, till skillnad mot muggar som inte sällan säljs flera stycken vid samma tillfälle.

Naturligtvis ligger det mycket träning bakom att kunna dreja lika. De flesta av mina former sitter faktiskt nästan automatiskt i händerna, men måttpinnen får mig att slappna av, jag vet liksom att det är dit jag ska. Jag gillar min drejpinne!