Höstens färger

Jodå, jag har faktiskt fått fram en del keramik under hösten. Mycket vill ha mer, det är ett talessätt som stämmer väl på mig. Jag är sällan nöjd, självklart hade jag önskat mig mer tid till keramiken. Men ändå, jag tog mig en del tid i verkstan under senhösten.

För att inte göra det allt för komplicerat för mig själv har jag mest jobbat med enfärgade former under hösten. Lortgrågrön, ljust rosa och babyblått. Särskilt fina tycker jag att färgerna är ihop. De hjälper liksom upp varandra, tänker jag. Krukorna är rätt stora, rymmer att plantera en blomma i. Fast finare kan jag tänka att de kan vara fyllda med en färskpotatissallad om sommaren. Eller varför inte rädisor? Eller jordgubbar?

Skålarna har jag inte provat själv men jag är säker på att de är riktigt fina att använda till någon färgstark soppa av något slag. Klargrön ärtsoppa, spenatsoppa med ett ägg i eller kanske en rödbetssoppa... Muggarna är stadiga. Jag tror att en redig kaffe med mjölk kan smaka bra i dem.

Det är så det går till. Tidigt i skapandeprocessen brukar jag tänka på vad grejerna kan komma att rymma. Vem som ska äga dem och vart de ska få bo. Det kan man läsa mer om här.

De små tavlorna på översta bilden har Johan målat. Och. Jag hade tänkt mig riktigt fina bilder på keramiken. Ljuset räckte inte till någon annanstans än i trapphuset. Strax innan fick Majlis ett riktigt psykbryt och genom dörren hörde jag hennes hysteriska skrikande ut i trapphuset (jo, Johan var där inne med henne) Jag kände mig som ett riktigt egosvin som tyckte att min fotografering var viktigare än allt annat just då. Jag tänkte bara - Men tystna någon gång då unge, låt mig göra det här nu, i lugn och ro. Men jag kunde inte göra det i lugn och ro. Det var... frustrerande.