Det är konstigt tycker jag, för trots vårt ökade miljömedvetande så behandlar många fortfarande sina hus som värsta slit- och slängprylen. Nytt ska det vara, fast inte sällan "precis likadant som innan". Det slängs så många byggnadsdelar och detaljer som är fullt fungerande, som skulle fungera fint i många, många år till. Endast en rengöring och ommålning kanske skulle behövas.
Allt oftare tänker jag att vi som är verksamma inom kulturmiljösektorn har en stor uppgift framför oss, nämligen att uppmärksamma omgivningen på de hus som är uppförda under 1900-talet. Peka på dess värden och även upplysa om att dessa hus redan idag tillhör vår historia och än mer kommer att göra det om 20 år. Jag tror nämligen att den breda massan tänker att byggnadsvård bara är något som angår byggnader som är uppförda innan 1900-talets början, eller möjligen kanske något därefter. Många är ense om att gamla hus är värda att vårda och bevara, men när det kommer till t ex 1940-1960-talets bebyggelse så är det fritt fram, för husen är ju ändå inte så gamla.
Då kan det gå så här. Och det har jag ju skrivit om tidigare. Huset ser inte ens ut som på nedersta bilden längre. Nu har det, inte helt oväntat, byggts ut, farstukvisten kommer sannolikt aldrig att byggas upp på gaveln, för där är fönster. Nu sitter en nyproducerad röd dubbeldörr på långsidan. Ska försöka ta någon bild på det hela framåt våren... 
Med dessa tankar inom mig, skrev jag det här inlägget på vår jobblogg. Några dagar senare var jag, som tur var, iväg på ett väldigt roligt rådgivningsbesök och då skrev jag det här.
9 kommentarer:
Jag undrar om någon av de som köpt de två husen som anges som dåliga exempel sett att de finns med här?
Det vet man aldrig. De kommenterar inte inläggen i alla fall.
hm, det är så sorgligt så jag får lite tryck över bröstet... men oh så fina de övre exemplen är... jag skulle kunna tänka mej att bo o vårda dem allihopa.. de ser ut att ha själ kvar i väggarna!
skomakarns hus vågar jag inte åka förbi, vill inte se hur det kommer sluta...
Anna:I vilka kvarter ligger de här tre husen som du visar som goda exempel?
Kanske kommer jag och min familj flytta till Gävle, och jag undrar om det finns hela kvarter i Gävle som har funkishus (30-tal), 50-ta eller trähus från 20-talet?
Ungefär som Södra ängby (funkis) och Vällingbyhöjden(50-tal, där olof Palme bodde) i Stockholm.
Eller är husen blandede i olika stilar hej vilt
Av det sista exemplet blir man ju så matt att det finns inte... Vem har gjort denna skändning? SKANDAL!
Jag blir alltid så glad när du skriver om hus, även när det är med lite sorglig ton. Du skriver ju om det med sådan passion och kunnande att jag liksom rycks med och känner att jag vill rädda varje litet hus som räddas kan. Och visst borde vi slänga mindre och kanske rengöra lite mer istället.
Anonym: Något område motsvarande Södra Ängby finns dessvärre intr i Gävle. Det grå huset ligger i Olsbacka. För finns en hel del smarrigheter från 3950-60- tal. Det blekgula huset ligger på söder, i ett område rätt nära Västra vägen. Dör finns bebyggelse från 1920-50, skulle jag tro. Det gröna huset är en favorit! Ligger i Villastaden som har bebyggelse från ca 1900-1940. Södra villastaden är också fint, 1910-typ 1930- tal. Typ. Om ni ska bo i lägenhet är norr inne i centrala Gävle finast, tycker jag (för där bor vi!). 1910-1960- tal.
Jessica: Tack! Vilken fin komplimang!
Fruktansvärt!!! Det röda huset ser ju helt dött ut!
Jag håller helt med!
Vi bodde förut i ett radhus från 1969. Ingen tycktes värdera de gamla köken etc. utan allt revs ut. Så synd och dessutom dröjer det nog inte länge innan det blir supertrendigt, som hände med 1950-talet.
Nu bor vi i ett 30-tals-hus. Där finns det massor av tidslager (var det hos dig jag läste det fantastiska begreppet?) bl.a. eteritplattor osv. Jag fascineras av detta samtidigt som jag vill ha det i 30-talsstil. I köket finns de gamla linoleummattorna och viss övrig köksinredning kvar. Det är så svårt att veta hur man kan tänka vid en renovering. Tack för en fin blogg med FIN keramik!
/Therese
Skicka en kommentar