Om mitt kök. Om muggarna.

Mitt kök. Ena skåpet är fyllt av muggar. Muggar fyllda av minnen. Alla har sin historia och varje gång jag ser en mugg minns jag en speciell tid, en person eller kanske en händelse. De allra flesta muggar jag har framme nu är i lergods. Har vant mig vid det spröda godset, kan handskas med det. Men ibland saknar jag det stabila och hårda stengodset. Kanske går jag tillbaka till det någon gång eller så stannar jag troget vid lergodset. Ingen vet.

Här står Mettes höga tekoppar med rosenmönster. De gjorde hon sommaren då vi jobbade ihop på Gotland. Tänk vad kul vi hade den sommaren, Mette och jag! Mönstret är inspirerat från ett stickmönster från Yllet. Muggarna i förgrunden är loppisfynd. Den turkosa har ett "S" i botten och de små gullpluttarna med blommorna på är från Arabia.

Här finns en karaktäristisk Åsa Olofssonmugg. En klassisk monstermugg! Vi har jobbat många somrar ihop på Gotland och Åsa har inspirerat mig mycket. Hon var också den som fick mig att begripa lite mer om lergods. En mugg att bli glad av!

En liten mugg av Emma Bjarnegård som jag också jobbat med under flera somrar på Gotland. Liten men naggande god att dricka kaffe ur!

En mjuk och varm glasyr på muggen som Svein Hjort Jensen i La Borne, Frankrike, har gjort. Den är skön och lite hal att hålla i och kanske är det den muggen jag är mest rädd om av alla mina muggar. De flesta går ju att, relativt enkelt få tag i igen, men här blir det svårare. De grönprickiga muggarna till vänster används ofta till kaffe.

Andra muggar från La Borne. De här har Christine Pedley gjort. Det var hos henne jag jobbade en hel höst 1996. En hård höst. Fuktig kall och mörk. Men muggarna gör mig glad och får mig ändå att minnas tiden som... bra och lärorik. Det var Christine som lärde mig se hänklar på ett nytt sätt. Om det har jag skrivit här.

Fassettskurna små muggar av mig själv. Använder dem aldrig men har inte heller mage att packa ner dem i en kartong och förpassa dem till källaren. Där finns en massa andra muggar som väntar på att återigen se dagens ljus. De kommer att få vänta för dagens ljus får de nog inte se förrän vi bor större och har fler skåp... Den lilla muggen till vänster har Åsa Lindström gjort.

Den ljusa muggen med blå ringar är den jag använder mest nu. Har svårt att slita mig från den. Vissa morgnar tvingar jag mig till att ta en annan mugg, bara för att. Den här muggen är enkel, har perfekt storlek, skönt handtag och skön kant. En av mina bättre muggar, tänker jag.

Högt upp i muggskåpet står småkannorna och där över de större kannorna. Den lilla längst till vänster har Christine Pedley gjort. Kannan invid kommer från Gustavsberg, nästa är "Dill" från Uppsala Ekeby. Längst till höger en liten kanna från Gefle porslin, tror jag. Små kannor är gulliga och användbara, tycker jag.