fredag 21 januari 2011

Orsaken



När jag var kring 23 jobbade jag en massa säsonger på en tulpanodling utanför Gävle. Faktiskt Sveriges största på den tiden och bland de allra största i hela världen. Hela dagarna skördade och packade jag tulpaner. I fler än 15 växthus växte tulpanerna och på den tiden kunde jag namnen på säkert över 20 olika sorter.

Det var ett hårt jobb. Ofta var växthusen kalla för att tulpanerna inte skulle slå ut för fort. När man skördar tulpaner lägger man dem över ena armen, i mitt fall var det den vänstra. Så fyller man på tills det är helt fullt, typ ända upp till hakan. Befann jag mig då längst in i en gång och såg att det återstod ungefär 10 tulpaner att plocka, ja, då plockade jag dem oavsett hur mycket jag hade på armen. Det var jobbigare att gå ut och tömma tulpanerna i en låda än att stå där med hur många som helst på armen. Tyckte jag då. Skulle jag nog inte ha tyckt idag.

Vet inte hur många gånger tanterna sa till oss yngre att ta det lugnt och inte bära för tungt eller ha för många tulpaner på armen. Men när man är 23 och pigg och fräsch, ja, då känns det ju allt lite avlägset att tänka på att man skulle kunna få ont av att köra på. Som om detta inte var nog så arbetade man på ackord när man packade tulpanerna till buketter. Självklart ville jag ligga på det högst ackordet...


Åren gick och jag började med keramik och har väl haft problem med handlederna till och från, men aldrig så väldigt mycket som en termin under min keramikutbildning i Leksand. Då trodde jag faktiskt att jag skulle få sluta för jag hade handledsinflammation och kunde inte dreja. Och så i höstas drog jag igång den där virkningen från helvetet. Mormorsrutefiltprojektet. Då fick jag ONT i handlederna, särskilt den vänstra. Efter flera läkarbesök vet jag nu att min vänstra handled har det här felet. Läbbiga grejer, tycker jag!

Den sista januari ska handleden opereras, man karvar helt enkelt upp lite och lättar på trycket och syr sen igen det hela. Typ. En enkel operation som bara tar 10 minuter. Enkel men ack så viktig för mig. I mars kanske jag kan börja dreja igen!

5 kommentarer:

4U2! sa...

Man gör så mkt dumt när man är yngre, Tar inte hand om kroppen. Fint att de hittade felet iaf och det går att åtgärda.

med nål och tråd sa...

Uuuh, låter ju inte helmysigt med att skrapa bort det onda... Hoppas verkligen du blir bra av operationen, så att du kan dreja dina vackra koppar igen.

Anna sa...

Usch det låter inte kul, men hoppas det går bra och att det hjälper dig!

metamorphosis sa...

Är det där samma som kallas karpaltunnel syndrom? Låter verkligen inte roligt alls oavsett! Skönt om du nu kan få rätt hjälp och komma till rätta med trasslet så att du kan komma igång och dreja igen! :-)

Ulrika sa...

Metamorphosis: nej, det är det inte. Det här sitter i en senskida som hör till tummen. Fast själva principen verkar ju vara densamma ändå - något blir för trångt och behöver öppnas upp...