Karriären, del 1 - Leksand

För ett stycke tid sedan skrev jag om de första keramikföremålen som jag drejade. Erika efterfrågade då en tidsresa genom min keramikerkarriär, där man får se utvald keramik från åren som gått sedan 1992, då jag började en kvällskurs. Jag tyckte att det var en bra idé! Inte minst för att jag själv också får chansen att leta upp gamla grejer och minnas olika perioder i mitt liv. Mycket ligger nedpackat, en del används fortfarande och annat bor hos mina föräldrar. Här kommer del 1 och den visar keramik från mina två år på Hantverkets Folkhögskola i Leksand, där jag började hösten 1993. Det var ju här allt började. Det var här jag lärde mig de viktiga grunderna. Jag arbetade i princip uteslutande i stengods då, vilket bränns i ca 1 280 grader, till skillnad från lergodset som jag arbetar med idag. Det bränns vid 1 040 grader.

Glöggmuggarna ovan är de jag skrev om i ovan nämnda inlägg. De drejades under första terminen, till jul. Drejade i porslinslera. Jag kunde inte dra hänklar på det sätt jag nu gör dem, dvs, direkt från muggen/kannan. Dessa är gjorda antingen i en hänkelpress eller dragna vid sidan om och sedan fastsatta. Jag minns att jag tyckte att alla var SÅ lika, jag var mycket nöjd över dessa muggar! Bor hos föräldrarna och används fortfarande varje jul.

Våren 1994 var det dags för den första saltbränningen i vedugn på utbildningen. Det här är en av mina första drejade tekannor. Den är tung och pipens mynning ligger nedanför mynningen på tekannan vilket gör att den inte går att fylla ända upp.

De här muggarna gjordes under våren 1994, då vi hade en drejuppgift att ta fram en muggform och sedan dreja 100 stycken. Jag gjorde alla hänklar i hänkelpressen. Muggarna är stora och tunga och hänklarna är hopplösa att hålla i. Muggarna är reduktionsbrända, dvs, brända i en ugn där man stryper syretillförseln, så att detta måste tas från godset - godset reduceras. Om jag nu minns det hela rätt...

Hösten 1994, vedugnsbränning igen. Inspirationen kom från en studieresa till La Borne, våren 1994. Jag snöade in på de här skålarna ett bra tag framöver. Kallade dem Prinsesskålar och jag ville att de skulle vara rustika och lite tunga. Eller var det kanske så att jag inte kunde dreja dem tunnare?

1994, soppskålar i Majsans vita, tror jag att glasyren hette. De här använde jag länge, dock ej längre.

1995, uppgift Tulpanvas. Eftersom jag arbetat en massa säsonger på en tulpanodling tyckte jag mig veta hur en tulpanvas kunde se ut. Tänkte att en långsmal vas skulle vara fin till tulpaner och därför gjorde jag bara sådana. Dvs, drejade och sedan skar jag upp och ur botten, formade den ovala formen och sedan meckade jag ihop botten igen. Reduktionsbränd, med en askglasyr.

1995, soppskålar i en glasyr som jag vill minnas att jag hyste någon slags hatkärlek till. Nu tycker jag att den är helt fruktansvärd! Vi kallade glasyren Mediterannean Blue.

Våren 1995 var vi ett gäng i klassen som brände saltugnen själva. Den här burken var med och jag hade hämtat inspirationen från La Borneresan våren innan. Tycker fortfarande att den är rätt fin. Mönstret är tryckt med en gipsstämpel.

Samma bränning som ovan. Används fortfarande flitigt i mitt kök vid servering eller förvaring av mat. Gillar den!

Samma bränning igen. En liten tekanna som jag var otroligt nöjd med då, minns jag. Kunde fortfarande inte dra hänklar på ett snyggt vis, den här hänkeln är alldeles för stor och klumpig för den lilla gulliga kannan tycker jag idag. Används fortfarande då och då.