söndag 13 september 2009

Torgklänningen


Jag har aldrig träffat min mormor. Hon gick bort 1964. Jag är säker på att vi hade haft en hel del gemensamt, jag och min mormor. Det är väldigt tråkigt att jag aldrig fick lära känna henne. Det finns inte så mycket annat kvar av henne än gamla fotografier och det jag hört min mamma berätta om henne. På den nedre bilden står hon i mitten med den mörka klänningen.
Hon bodde i en liten by utanför Gävle och där bedrev hon och morfar jordbruk. De odlade potatis, blomkål, morötter, ärtor och säkert en hel massa mer. De hade kor och och en häst. Min moster och morbror bor nu på gården som mormor och morfar hade. Jag minns från när jag var barn, att i ett litet utrymme i uthuset satt det flera inramade diplom som mormor fått för sina mjölkningskunskaper, tror jag att det var. Jag tror att det var Hushållningssällskapet som hade utfärdat diplomen. Hon var duktig på mycket min mormor, har jag fått veta. Det behövde man säkert vara under första halvan av 1900-talet när man bodde på landsbygden.
För några dagar sedan när jag var hos min moster och morbror i ett annat ärende framkom det plötsligt att det fanns klänningar kvar efter mormor i en klädkammare på vinden! Här har man drömt i hela sitt liv om gamla kläder på vindar och så får man reda på att mormorns gamla klänningar har hängt inne i klädkammaren så länge jag har funnits! Jag och kusin Mona brukade leka precis utanför klädkammaren när vi var små och tänk, därinne hängde skatten redan då!
Jag fick tre klänningar efter mormor och den som jag blev mest lycklig över är den här rutiga klänningen, Torgklänningen. Den hade mormor på sig varje lördag då hon och morfar åkte in till Gävle för att sälja grönsaker på torget. Tänk att hon hade den på sig varje lördag! Ibland så följde mamman och mostern med och fick stå i ståndet och sprita ärtor till tanterna som kom och handlade.
Jag tycker väldigt mycket om gamla kläder med historia. Oftast är det dock jag själv som tåtar ihop den historian utifrån min fantasi. Men här fick jag en alldeles verklig historia bakom plagget och det gjorde mig väldigt glad!


Kanske såg hon ut ungefär så här.

6 kommentarer:

Solveig Lövendahl sa...

Så underbart!!! Vilken skatt!!

Anonym sa...

Åh Ulrika så fint du skrev om min mamma, din mormor!Jag var ju bara 19 år när hon gick bort så jag hade ju inte förstånd att ta tillvara så mycket, vilket däremot min syster Birgitta, som då hade både man och barn hade. Tur att hon med familj bor kvar i mitt barndomshem, så då finns en hel mängd minnen kvar !Mamma

Annika sa...

Så fantastiskt roligt för dig! Tänk så glad din mormor skulle vara om hon visste att hennes barnbarn har hennes kläder med sån glädje!

Alma sa...

vilken underbar histora och underbar klänning! och fin blogg. hoppas de förinställda inläggen funakr för dig!

Veronika Yngwe sa...

Åh, en sådan söt historia! Och vilken underbar blogg du har!

Pia Johansson sa...

Och så rädd hon måste varit om den de där lördagarna, ser inte alls sliten ut, fin!