Första sommaren gick det inte så fort. Jag minns att jag var överlycklig en dag då jag drejat 13 små mjölkkannor. De hade dock för smal bas och blev därför väldigt vingliga. Jag fick slänga alla och göra nya. Det var hårt, men de nya, som jag drejade dagen därpå, blev faktiskt mycket bätttre.
Den olivgröna engoben har följt mig sedan sommaren 1995. Tycker fortfarande att kulören är fin. Till den här serien hörde även tallrikar. Som ingen köpte.
1996, andra sommaren på Etelhem. Eller var det 1995? Jag hade blivit lite bättre på att dreja och jag började göra kattmotiv. Det ville turisterna gärna köpa!
Kanske är det sommaren 1997, som jag gjorde den här serien, som också hade en liten tillhörande assiett. Genomugly kulör och odefinierade och fula avslut, men jag började bli rätt bra på att dra hänklar!
Sommaren 1997 började dessa katter att ersätta de tidigare. En mängd former har genom åren gjorts med denna dekor; skålar, muggar, kannor, tekannor, burkar och fat. Katterna följdes efter några somrar av hundar. Mönstret finns än i dag i min produktion, även fast det blir allt längre mellan gångerna som jag gör serien.
5 kommentarer:
Jättekul att läsa om din utveckling, fast jag håller inte riktigt med dig när det gäller vilka kulörer som är fula och fina. Jag gillar verkligen ljusblått och turkos. Tur att smaken är olika.
Ja, det är tur det!
Fast förresten, jag gillar ju vanligtvis också ljusblått och turkost, men de behöver vara lite nedlortade.
Åh, vad kul att se tidsresan! Och vad intressant med din analys av föremålen och formerna. Pedagogiskt värre!
Jag assossierar dom där katterna med dig (vare sig du vill eller inte) Och jag vet nog hur det är med gamla mönster...
Fina tycker jag!
Skicka en kommentar