Ett varsamt förhållningssätt?

Idag har jag och min kollega Daniel hållit ett föredrag för Bygg- och miljönämnden i en grannkommun. Föredraget rymmer bland annat en del kring “Varsamt förhållningssätt”. Vi tog fram flera exempel på hur byggnader har behandlats. Före- och efterexempel. Både lyckade renoveringar och mindre lyckade sådana.

Jag tog en tur förbi Skomakarns för att få en så färsk bild som möjligt. Ni minns kanske att jag skrev om huset sommaren 2011, då det var till salu. En riktig dröm till hus, om än med stora ombyggnadsbehov invändigt. Jag skrev ju om det flera gånger därefter, då de nya ägarna gick igång med renoveringen. Senaste gången här, och då såg man tydligt åt vilket håll allt barkade…

Nu är ombyggnationen klar. Med en fet altan längs hela framsidan. Om somrarna står det dessutom ett frescht partytält på altanen…

Huset är förlängt, fönstren utbytta, nya öppningar upptagna, panelen är bytt, entrén är flyttad och taket är omlagt. Från lertegel till svart t e g e l i m i t e r a n d e  p l å t ! Min absolut värsta taktäckningstyp. Ja, förlåt till alla mina läsare som eventuellt har ett sådant tak, men ursäkta, svarta tegeltak har existerat i väldigt liten utsträckning i vår byggnadshistoria. Oftast då man ser ett mörkt tegeltak rör det sig om ett taktegel som är glaserat. Det är exklusivt och finns på tjusiga, påkostade byggnader. Men. Väldigt ovanligt.

Bara den riktigt uppmärksamme kan se på skorstenen att det är en gammal byggnad som döljer sig bakom allt smäck.

Jag är helt fucking mållös.

Inte vilken kofta som helst

Ni som har hängt med här ett tag vet att jag är väldigt svag för stickade koftor. De flesta jag har är gamla, fyndade på loppisar. Det är inte den här. Den är helt ny och stickad bara till mig!

Det är fantastiska Dödergök som stickat den i ett hantverksbyte vi ska göra. “Ska göra” för att keramiken hon ska få av mig är ännu inte färdig. Men jag har fått koftan!

Den har föregåtts av många mailsvängar. Utbyte av foton på olika koftor, inspirationsbilder och mönsterfunderingar. Efter bara några mail var Erika helt med på vad jag var ute och for efter. Hon hittade ett mönster, men var tydlig med att säga att det skulle fungera som en grund, hon skulle kunna ändra i det precis efter mina önskemål. Provbitar skickades till mig så jag fick känna på olika garnkvalitéer. Vi enades om garn och kulör. Erika fick mina mått och satte igång.

Och mina önskemål då? En rak, nätt koftkropp, hög v-ringning, inga resårkanter som drar åt, inga höga resårkanter, inga detaljer som sticker ut. Jag önskade mig en enkel, tidlös kofta som jag kan leva med länge.

I torsdags fick jag koftan med posten. Så himla perfekt! Spana in detaljlösningarna! Jag är så imponerad över Erikas skicklighet. Tänk att kunna freestyla en kofta! Till någon annan än sig själv! Jag är så nöjd med koftan!

Imorgon bränner jag Erikas keramik och om några veckor kommer vi att ses för första gången. Hon kommer nämligen hit för att hämta keramiken. Ska bli kul att ses efter så många års bekantskap via bloggar och Instagram!

Inspirerande just nu

 

Jag kan hitta inspiration lite varstans. Inspiration till min keramik får jag inte bara från andra keramiker och deras verk, ofta hittar jag inspirationen i till exempel textil. Och så där är det med allt jag inspireras av. Jag kan hitta inspiration till bakning när jag tittar på en interiör, eller inspiration till sommarhuset när jag ser bilder på bakverk…

Här är några av de bilder som jag har i min kamerarulle, avfotade för att jag inte ska glömma bort dem, eller fotade i språnget just när jag passerar något spännande.

Under den senaste tiden har jag börjat tycka att ekologiskt nybyggda hus är så himla spännande! Hade jag mycket pengar och gott om tid, så skulle jag väldigt gärna ge mig in i ett sånt projekt. Går igång på smarta isoleringslösningar, energisnåla uppvärmningssystem och naturmaterial som tegel, lera och trä. Huset skulle gärna få ligga som det på bilden ovan, i en skogssluttning.

 

Bilderna ovan:

1: F a n t a s t i s k t etenithus inte långt ifrån vårt sommarhus.

2: Annat favoriteternithus nära vårt sommarhus. Älskar hela den lilla gården där den ligger i en skogsglänta.

3: Jättegullig liten gård några mil norr om Gävle. Någon gång kanske jag vågar fråga om jag får gå in.

4: Bolltistel vid sommarhuset, fotad en av de sista semesterkvällarna förra sommaren.

5 och 6: Rödmålat växtskåp. Fotat ur en tidning hos mamma, minns dessvärre inte vilken.

7: Växthus/uterum i grånat trävirke. Från Instagram. @kettu_repolainen

8: Grönt miniväxthus. Från Instagram. @sternerssomnad

9: Växtskåp. Husmoranna

10: Bukett med Dahlior och Hortensia. Från tidning hos mamma.

11: Lapptäcke med stora, gamla mjuka tyger. Hedvigs Trädgårdskafé, Gävle.

12: Keramikvas, Slottsträdgården, Ulriksdal. Skaparen framgick inte av bildtexten tyvärr.

13 och 14: Nybyggt ekologiskt hus utanför Umeå, Kloka hem, nr 1, 2015.

15: Nybyggt hus från en tidning hos mamma.

Senaste nytt från ugnen

Förra svängen när jag jobbade i min verkstad, åkte jag till Maria på Lermakeriet och köpte en vitbrännande lergodslera. Jag har nämligen blivit väldigt inspirerad av en del föremål som den amerikanska keramikern Helen Levi gör. Jag följer henne på Instagram och kände för att själv testa att dreja med två blandade leror.

Det tog ett tag innan jag knäckte koden hur jag skulle lägga lerorna för att få ytorna så rena som möjligt. Först blev det ett enda blurr som mest påminner om något från 1980-talet, tycker jag. Men sen blev det som jag ville och det resultatet ser ni i den översta bilden.

Det är en ganska stor skillnad att dekorera och rista i en vit lera, jämfört med den rödbrännande som jag vanligtvis jobbar med. Uttrycket blir ett helt annat! För att få ljusa ytor på min rödbrännande lera doppar jag formerna i en nästan vit engobe och dekorerar sedan på ytan. Slutligen brukar jag rista i mönstret och då kommer jag ju ner i den mörka lerkulören. Med den vita leran har jag det vita underlaget på en gång. Men å andra sidan får jag inte de effekter som jag gillar så mycket med den rödbrännande leran, nämligen att lerans mörka kulör bryter igenom engoben där kanterna blir tunna eller engoben ligger tunt. Processen med den vita leran är heller inte lika lång som med den röda. Med den behöver jag vänta på att engoben ska torka, först på insidan, sen på utsidan, för att sedan kunna måla på dekoren. Med den vita leran som grund målar jag dekoren direkt på lerans yta och när jag ristar får jag fram den vita leran.

Jag har inte bestämt mig för om jag kommer att fortsätta att jobba med den vita leran. Men det var väldigt kul att testa lite nytt!

Fortfarande lite vinter

I söndags drog vi iväg till sommarhuset över dagen. Hemma finns det nästan ingen snö kvar men i Hälsingland är det faktiskt rätt mycket kvar. Fast vår trädgård, som ligger i en sluttning mot väster, var till största del snöfri.

Vi körde igång en fotogenvärmare som vi köpte förra året. Då tyckte jag att den var otäck och gav en vidrig lukt. Nu funkade den superbra och luktade ingenting. Den värmer upp fort och köket och kammaren blev riktig varma. Vi har ju element förstås, men det känns lite onödigt att brassa igång dem i ett kallt hus mitt i vintern. Och bara för några timmar.

Jag rensade bokhyllan i kammaren. Det som kändes så svårt förra året: att flytta på vissa grejer, eller rent av rensa bort dem, känns inte alls så jobbigt nu. Jag längtar efter att än mer få sätta vår egen prägel i huset i år. Fast när jag tittar på bilder från Annas och mitt första besök i huset och sen från när vi precis köpt huset, så inser jag hur mycket junk vi faktiskt rensade ur förra sommaren!

Idag har jag köpt Dahliaknölar. Såna där fina bollformade Dahlior. Ska våga prova, har jag tänkt. Håll tummarna!

Mersmak

Min arm och axel fick vila i nästan en och en halv vecka. Sen var den bra och jag kunde börja brodera igen. Den här gången med betydligt kortare tråd, allt enligt instruktion från Elin.

Det var inte så mycket kvar på min nåldyna, så jag körde på. Vissa färger var jag inte alls nöjd med (broderade alltså på ett färdigt kit). Jag ville byta ut några av färgerna till andra och började efterlysa trådar här och där. Plötsligt en frukost insåg jag att jag sitter på en riktig skatt. En egen garnskatt!

För några år sedan räddade jag alla dessa garner från att slängas på jobbet. Såg ut att vara från någon form av kurs/utställning från typ 1970-talet. Alla är växtfärgade. L i t e jobbigt kändes det allt att börja slakta den här härvan, men samtidigt… den hängde faktiskt bara på en krok här hemma…

Mindes ett litet broderikit som jag fick  av Elin för flera år sedan. Gav upp då den röda tråden tog slut, varför förstod jag inte då. Men vid vår syjunta för några veckor sedan fick det sin förklaring; jag hade broderat dubbelsidig plattsöm, istället för ensidig, vilket naturligtvis innebar att dubbelt så mycket tråd gick åt.

Så jag plockade fram broderiet igen och skarvade i med röd tråd som jag hade kvar från nåldynan. Därefter valde jag flera färger från härvan och innan jag visste ordet av det, var broderiet klart. Tycker att färgerna är väldigt fina tillsammans!

Idag har jag skickat efter ett kit på en liten kudde från Hemslöjden i Skåne. Kudden är liten, ca 35 cm x 40 cm, men ändå, det är en himla skillnad mot att brodera en liten nåldyna. Vi får väl se hur det går! Jag känner mig riktigt taggad och så himla glad att jag hittat ett hantverk som jag kan syssla med här hemma. Som jag kan lägga ifrån mig när som helst och som jag kan plocka fram när jag bara har några minuter över.

En oönskad paus

I några dagar har jag planerat för ett inlägg om hur bra 2015 har börjat för mig. En av anledningarna till det är att jag har börjat brodera.

Men. Så kom jag av mig med det inlägget och anledningen till det är just… att jag börjat brodera…

Jag har gjort det igen. Blivit överpeppad på ett nytt hantverk. Kört på för hårt i rena ivern. Precis som jag gjorde med med de där mormorsrutorna för lite mer än fyra år sedan. Då slutade det med en operation av ena handleden. Med ett nytt hantverk är det svårt att känna när kroppen säger ifrån. Allt känns liksom så nytt. När jag jobbar med min keramik vet jag precis hur hårt jag kan pressa mig själv. Min kropp har byggt upp just de muskler som behövs. Visst blir kroppen trött ibland, men jag vet hur jag kan stretcha bort tröttheten och jag vet vilka rörelser som är bra att ta till när armarna värker. Jag skulle lätt kunna förklara för en nybörjardrejare om hur man sparar på kroppen då man knådar leran och när man drejar.

Under slutet av förra veckan och under helgen har jag broderat väldigt intensivt. På söndagen kände jag en väldig värk i höger axel och ner i armen. Igår försämrades det hela och igår kväll kunde jag knappt röra armen. Tänkte att det förhoppningsvis skulle släppa idag. Det har det inte gjort och nu känns läget ungefär lika kasst som igår kväll.

Jag har uppenbarligen pressat mig för hårt. Suttit fel, haft för lång tråd osv. Kan inte låta bli att tänka på alla personer som lever med kronisk smärta. Smärta i kroppen lägger verkligen sordin på det mesta här i livet. Allt stannar upp. För mig kommer det här att gå över, bara jag får vila. Hoppas jag verkligen. Men just nu, just nu när jag är mitt i smärtan, känns en hel arm och axel väldigt avlägsen.

Ni som sysslar med hantverk, hur tar ni bäst hand om era kroppar och vilka är de största riskerna med era hantverk, sett till slitningar i kroppen?