... så dansar råttorna på bordet.
Eller inte.
Eller, ja, det beror på vad man menar med dansa på bordet...
När Johan i lördags begav sig ut på båttur med vår kompis Henke, såg jag till att Majlis fick sova hos mamma, aka mormorn. Jag ville passa på att vara ensam hemma! Nu var jag ju bara ensam en kväll, en natt och en förmiddag, men ändå, det kändes väldigt lyxigt!
Jag sydde ett par byxor, ett par riktiga tälttandsbyxor! Nu börjar jag verkligen anta formen av en riktig tälttant eller kulturtant!
Jag sydde byxorna i ett tunt, mjukt bomullstyg. Avslutade med ett smock upptill. Det var lättare än vad jag trott och med en smocklinning blir ett par tältiga byxor ändå relativt nätta upptill. Jag blev väldigt nöjd med brallorna och har bott i dem allt sedan lördag kväll!
Frukosten fick jag ju se till att maxa, ensam som jag var. En lugn skön stund i tystnad. Innan jag fick barn hade jag säkert fnyst åt någon med barn som sagt att de längtade efter att vara ensam. Men. Det är omöjligt att förstå den där längtan när man inte har något barn. När man har ett litet barn som är upp i en hela tiden, ja, då kan man drabbas av ett väldigt ensamlängt ibland.
(När jag sedan mötte Majlis hemma hos mormorn började hon att storgråta - Men jag ville ju leka med mormor meeeer! Du ska inte vara häääär!
7 kommentarer:
Fina tälttandsbyxor! Perfekta sommarbyxor. Och: kommer ihåg behovet att vara själv. Om lilla barnet trivs så bra hos mormor så tänker jag att du kan göra det mer. En glad mamma är en bra mamma och för att vara glad så behöver vi nog mer eller mindre egen tid. Ha det gott!
byxorna ser verkligen mysiga ut och oavsett kultur eller tält så är det viktigaste att det känns skönt, eller? Själv hade jag också en ensamkväll/natt/dag när tonåringen var iväg hem till storasyster förra veckan och det är fortfarande skönt och helt ok att få säga att det är skönt.
Irene och Meta! Skönt med era förstående kommentarer! Och, absolut Meta! Strunt i vad byxorna kallas, lovar att de är sköna och inte sitter åt på något ställe!
Fiiinbrakkorna. Och ensamhetstiden, fint att du fick den! :)
Vilka mysiga byxor! Det jag själv minns bäst var när jag började jobba efter barnledigheterna var EN HEL TIMMES LUNCH ALLDELES FÖR MIG SJÄLV!!!
Väldigt fina byxor! Och även om jag är mitt uppe i den starka längtan efter ett barn och har så mycket tid för mig själv så jag skulle kunna gödsla med den, så kan jag absolut förstå att man längtar efter det ibland när man inte har det så ofta.
Det låter väldigt härligt. Det är nog så att man uppskattar egentid så mycket mer när man inte får så mycket av den varan. Fint att du tog dig tid att lyxa till det för dig själv!
Skicka en kommentar