Förra veckan kom ett paket från Malin med posten. Jag hade ju sån tur att jag vann en sjal från henne. Sjalen var inslagen i mjukt oblekt papper. Ett sånt där paket som känns som en mjuk kudde. Där i låg alltså sjalen! Alldeles mjuk och fjäderlätt är den. Den är så himla fin och jag har använt den nästan varje dag sedan dess. Tunn men varm.
Men paketet innehöll något mer. En liten väska, en marsma, tror jag de kallas. Sydd i kläde, visst Malin? Med fina kantband och spetsar. Och med mitt namn broderat! Jag blev alldeles varm om hjärtat, så himla fint att jag fick allt detta från Malin.
Och en liten duk fick jag också! Jag som vanligtvis inte använder dukar, annat än stora heltäckande tyger på matbordet, har nu en fint virkad (knypplad?) duk under en av mina blomkrukor i köksfönstret. Köket blev väldigt mycket mer hemtrevligt med den där duken!
Ja, vad ska jag säga? Malin, vi måste ses snart.
4 kommentarer:
Så härligt läsning, och fina bilder!!
Finaste du. Vi ses ju snart, i vår. Det är alldeles säkert. Jag är så glad över att du tyckte om paketet. När jag sydde en större sån där väska på sätergläntan fick vi lära oss att de heter mesma och att de var samiska, men vi kanske fick lära oss fel ord för marsma låter ju onekligen mer samiskt... någon som vet? Den är iallafall sydd i kläde (det blå och svarta) och vadmal (det gröna). Det gläder mig väldigt att sjalen kommit till en så kärleksfull bärare.
Men, så vackra saker. I synnerhet den lilla väskan. Så fin, praktisk och fylld av syglädje. Lyckliga du!
Fin blogg du har, förresten; jag hittade hit av en tillfällighet för ett tag sedan och har sett mycket intressant.
Halmoxen! Ja, visst är jag ett lyllo! Kul att du hittar hit också! Tack för komplimangen!
Skicka en kommentar