Hej loppis!

Under en ganska lång tid, okej -åtminstone under någon månads tid - har jag känt mig rätt mätt på loppisar. Tröttnade ur liksom. Hur mycket grejer kan man egentligen behöva? Grejer och kläder som man inte ens visste fanns förrän man just såg det...

Men jag har hostat upp mig lite nu. Det var så enkelt som att börja åka iväg på loppisarna igen. Kanske har det att göra med att jag haft en rätt tung period på jobbet under de senaste månaderna. Fullt med stora, för mig prestigefyllda jobb. Jag har känt mig lite otillräcklig. De återupptagna loppisturerna har fungerat som en slags verklighetsflykt...

Förra veckan hittade jag en massa fint! Jag älskar gamla mönstrade täcken, har flera stycken. Alltid kan man ha dem på stranden, tänker jag när jag köper dem. Det slutar ofta med att jag har dem i sängen. Gamla mjuka täcken är så otroligt mycket skönare än nya, som dessutom är fyllda med en massa kemikalier.

Och filtar. Vilka fina fynd jag gjorde när jag hittade den vävda filten i design av Viola Gråsten! Den röda filten känns hantverksmässigt gjord, men har ingen lapp så jag vet inte varifrån den kommer.

Flätade krukor, såna gillar jag verkligen! Och jag fyndade två samtidigt! Nu har jag flera stycken flätade krukor, de kanske behöver bo på samma ställe, tänker jag. Kruxet är väl bara att de behöver en innerkruka och såna gillar jag inte alls, jag vill kunna plantera direkt i krukan. Men! De är fina, de här krukorna!

Och det bästa fyndet! Klänningen! När jag såg den sticka ut från en snurra, klack det till i mig. Kunde det vara sant? Hur kunde det komma sig att den där klänningen fått hänga kvar där? Jag hann först och än bättre blev det när jag provade den och den verkligen satt som en smäck! Det är hur tyget är skuret, dess svaga mönster, de där gulliga veckade fickorna och så den söta överdelen. Jag tänker på dåtid och jag tänker på slåtter.

Tellus, nu med fat!

Nu har min stora Telluskruka äntligen fått ett fat! Jag har drejat det själv. Kanske borde det ha haft högre kanter, men det får duga så länge. Nu kan jag ju äntligen börja använda krukan! Krukan kommer nog inte att få stå i ett fönster, som jag först tänkte. Den är alldeles för stor för det. Men på ett av våra sideboard borde den funka. Med någon fin blomma i. Men vilken? Nu börjar mina rumslönnar växa till sig, men jag tror att de behöver mycket dagsljus och på ett sideboard kommer de kanske för långt från ljuset.

Har ni något tips? På någon blomma som behöver en mycket stor kruka? Gärna någon äldre typ av krukväxt.

Produktutveckling

I år har jag gjort mina rabattblommor i ytterligare tre färger, förutom de vita som jag gjort i flera år. Nu finns även rosa, ljusblå och ljusgröna. Jag är inte en sån person som spottar ur mig nya former och mönster så det känns alltid både kul och lite skönt när jag kommer vidare med något som jag gjort länge.

De här blommorna åker till Ingårdas Åsa i Runtuna utanför Nyköping på söndag. I år har jag laddat upp med extra mycket keramik till hennes butik. Har ni möjlighet, åk en tur till Åsa i sommar. Fantastiskt fin liten butik! Fantastiskt fin liten by!

Sveket

Jag fyndade fyra tekoppar med fat i lördags. Lindy, heter de och de tillverkades av Uppsala Ekeby under 1950-talet. Jag är väldigt svag för den här lime/olivgröna kulören och formen på muggarna passar mig perfekt. Mönstret är också riktigt snyggt, tycker jag. Alltså borde jag bara vara väldigt nöjd, men faktiskt får jag liksom som en liten klump i magen varje gång jag tittar på dem...

Ännu värre är det med de här Muminmuggarna. Hela hösten byggde jag upp mitt habegär kring de där muggarna. I en massa bloggar skymtade de förbi, mängder av färger och så fina små figurer. Så himla snyggt där på kökshyllorna och så roligt det verkade att samla alla de där gulliga figurerna...

Fast jag har aldrig läst Muminböcker när jag var liten, jag har ingen aning om vem som är den gode och vem som är den onde i de där berättelserna. Jag vet ju för sjutton inte ens vilka Hattifnattarna är... Det var en av anledningarna till att det tog emot att köpa de där muggarna. Det känns som att man ska kunna sin Mumin om man ska ha skåpen fulla av figurerna. Och jag har ingen sån där härlig barndomsrelation till den där världen som så många tycks ha. Liksom att köpa sig en sån mugg bara för att "Åh, jag som alltid älskat Stinky, klart jag ska ha en mugg med honom!"

Och sen, industritillverkade muggar i mitt skåp? Bland allt handdrejat? Skulle det verkligen funka?

Efter att jag dryftat detta dilemma med svägerskor, kompisar och arbetskamrater, bestämde jag mig ändå; jag skulle köpa fyra stycken. Ba gör´t. Hur svårt skulle det egentligen vara?

Någon vecka senare kom muggarna hem och i det samma som jag drack min första kopp kaffe ur en av dem förstod jag att vi aldrig kommer att bli bundisar och bästisar, jag och de där Muminmuggarna. De är ju inte ens sköna att hålla i! Så nu står de där och skäms bland alla mina handdrejade muggar. Jo, lite sällskap har de faktiskt. I skåpet finns några andra industritillverkade muggar också. Fast de står också där och skäms. Hur fina de än är.

Det är verkligen inte som så att jag använder olika muggar varje dag. Nehej, jag snöar in på någon - som jag själv gjort eller som någon annan keramiker drejat - och så kör jag med den i flera veckor ända tills jag kommer på att jag måste byta till någon annan. För att ombyte förnöjer, typ.

Jag har alltså gått och blivit en muggsnobb, där endast de handdrejade eller möjligen de riktigt gamla industritillverkade muggarna är goda nog för mig. Och Lindy kan mycket väl komma att bli min vän. Mumin däremot, de får nog förpassas till barnrummet om något år och därefter leva vidare sina liv som dockservis...

Vem det är som blivit sviken? Mumin eller det drejade? Mest mina drejade muggar, tänker jag. För att jag var så dum och trodde att industrin skulle kunna överglänsa hantverket.

Fint ute och fint inne

Idag var dagen för trädgårdsseminariet som jag har jobbat med. Hela 80 personer ville vara med och lyssna på föredrag om historiska trädgårdar. Så fantastiskt inspirerande allt var! Platsen, föreläsarna och alla deltagare.

Vi hann också med en rundvandring i det gamla bostadshuset på Erik-Anders. Det här är lite av det jag såg.

What´s new?

Tiden rinner iväg. Det känns som att jag mest jobbat. Stora jobbprojekt har haft klorna i mig. Några av dem riktigt energikrävande. Jag har varit trött och längtat efter något annat. Fast plötsligt idag kände jag att jag nog kommer att lyckas ro i land de där projekten. Redan imorgon kommer en stor sten att lossna från min mage. Och innan jag ska gå på semester hoppas jag att jag hinner åka ut och jobba på en eller några hembygdsgårdar. Där får man vila ögonen på lugnet och allt det fina.

Men visst, det har hänt en del annat också.
1. Vi har invigt Majlis cykelkärra. Succé!
2. Vi hänger en del på vår balkong när solen skiner.
3. Vi busar ganska mycket.
4. Jag hittade en kär gammal kjol i mina gömmor.
5. En finfredag med mitt gamla halsband av backelit.
6. Jag köpte en klänning på rea.
7. Jag har sytt ännu en omlottblus till Majlis. Perfekt nu när solen börjar bränna på riktigt.
8. På helgerna finns tid för lite längre frukost än vad veckorna erbjuder.
9. På min fina ödetomt växer nu fullt med lupiner.

En himla massa katter och hundar

Mitt hårda jobb i verkstan för några veckor sedan, börjar ge färdigt resultat. Mer än 100 muggar och nästan 70 skålar är nu färdigbrända! Jag är så nöjd med min insats och att jag klarade av allt under min lediga vecka. En hel massa av skålarna och muggarna ska skickas till Gotland och Etelhems krukmakeri inom några veckor. Krukmakeriet som jag har jobbat på under åtta somrar av mitt vuxna liv. Det blir spännande att åter ha min keramik till försäljning där.