När jag var lite yngre brukade jag ibland göra mig rolig över min stads litenhet. Sådär som många personer brukar göra i yngre dar. Sen så flyttade jag härifrån. Var borta från stan i många år, till och från. Leksand, Frankrike, Stockholm och Jönköping. Skaffade mig lite perspektiv på tillvaron och fick också lite distans till staden. 2004 började jag jobba i Gävle och då började jag veckopendla från Stockholm. 2006 flyttade jag tillbaka.
Jag gillar stadens storlek. Visst kan jag också sakna delar eller platser som inte finns här, men det positiva överväger. De senaste dagarna har jag funderat över vardagliga grejer som jag gillar med min stad. Här är några händelser som gjort mig glad på sistone:
- I måndags morse, efter ett jobbmöte i Boulognerskogen, stadens stora park, mötte jag plötsligt pappa där. Mina föräldrar bor 6 km utanför stan, men han hade tagit en promenad in till stan och skulle promenera vidare i Boulognerskogen för att sedan avsluta med en kaffe på Johans jobb.
- Nästan varje morgon då jag går till jobbet möter jag min forna gympalärare Eva-Lotta, som jag hade i gymnasiet. Det var mer än 20 år sedan. Vi hejjar på varandra och jag tycker att det är fantastiskt att hon känner igen mig än! Eva-Lotta, ja hon ser faktiskt precis likadan ut idag som under slutet av 1980-talet!
- I måndags morse, när jag närmade mig jobbet, hörde jag plötsligt någon säga Godmorgon! bakom mig. En man bromsade in sin cykel invid mig bara för att säga hej och berätta att han läser min blogg.
- Varje dag när jag går hem från jobbet möter jag Matilda. På precis samma ställe. Det var för någon månad sedan som hon kom cyklande mot mig och såg jätteglad ut. Jag hade ingen aning om vem hon var och funderade under bråkdelen av någon sekund vad hon kunde tänkas vilja. Hon hade bara bestämt sig för att hejja på mig nästa gång vi möttes, eftersom jag lite bett om det i ett inlägg.
Det är såna här små händelser gör att jag gillar vardagen och litenheten i min stad!
4 kommentarer:
Jag bodde två år i Gävle på slutet av 70-talet. Trivdes mycket bra. Det var där jag började sticka bl.a.
Jag har funderat mycket på det där med vad Hemma är och var mitt hemma är. Efter cirka 20 flyttar på 25 år har man lätt att komma vilse i den där hemmakänslan. Allt blir flyktigt och tillfälligt när uppbrottet är nära.
Finast känsla hade Falköping just för det hade den där alla-känner-alla-känslan som Göteborg lite saknar...Nu får jag nöja mig med att åka hem till svärmor i Tranås, där är allt mycket litet :)
Jaha, jag som alltid tänkt på Gävle som en stor stad! Är det inte det?
Maria! Haha! Ja, jag fick det nog att låta dom om Gävle vore ett litet landsortssamhälle... Så är det inte! Gävle är en stad och en mellanstor sådan, skulle jag tro. I Gävle stad bor ungefär 70 000 personer. I Gävle kommun närmare 100 000 personer.
Skicka en kommentar