lördag 10 mars 2012

Ja... jo, den funkar!



Många skulle nog bli lite förvånade om de fick besöka min verkstad. Den är verkligen liten. Säkert inte mer än 15 kvm. Mörk också, eftersom den ligger i en källare.

När jag gick på keramikutbildningen på Hantverkets Folkhögskola i Leksand, såg jag framför mig hur en keramikverkstad skulle behöva se ut; många bänkar, flera med gipsskivor så att man kan torka upp feldrejad lera och lerslicker, för att kunna återanvända leran. Massa vägghyllor såklart. Ett fuktrum, naturligtvis. Alltså ett rum där man kan slå på vatten på golvet och förvara fuktiga drejade grejer i, så att de inte torkar för fort. Och så skulle jag ju också behöva ha ett golv med golvbrunnar med slamavskiljare i. Lerkvarn måste man också ha. Och ugn. Helst stora fönster. Ett ljust, sinnligt rum med andra ord.


Nu är jag alltså i ett rum i källaren i mina föräldrars hus. Vatten tar jag från tvättstugan ett rum bort. Jag har inga bänkar med gipsskivor, torkad lera slänger jag helt enkelt bort. Det blir inte så mycket och jag skulle aldrig orka att passa lera på gipsskivor så som jag jobbar i min verkstad just nu. Jag har inget fuktrum, däremot en egen, privat plastpåläggare i form av mamma. Några golvbrunnar finns inte i min verkstad, jag sopar och torkar golvet efter nästan varje gång jag är där och jobbar.

I många år klarade jag mig utan lerkvarn, men jisses Amalia, kanske är min lerkvarn ett av de allra bästa köpen jag någonsin gjort i mitt liv! Under ännu fler år hade jag ingen ugn, utan packade varsamt ner obrända former i lådor och körde in dem till stan, bar upp alla lådorna för tre trappor, packade upp och brände i en lånad ugn. Återvände efter någon dag, glaserade och brände igen. När den bränningen var klar packade jag ner allt igen, bar ner alla lådor för alla trappor och körde hem allt igen. 2008 köpte jag en egen ugn och det köpet förenklade mitt keramikerliv en hel massa! Drejskivan har jag faktiskt haft nästan ända sedan jag slutade skolan 1995, svårt att dreja utan...

Men alltså. Den här verkstan funkar ju den också! Fördelen jag har är att verkstaden ligger i mina föräldrars hus. Pappa är min privata ugnsstartare och mamma har koll på fuktläget i godset. Imorgon ska jag dit igen och ta reda på en hel massa blomkrukor som jag drejade idag!

11 kommentarer:

Anna sa...

Hej underbart, är det krukor på nedersta bilden? Jag blir sugen att köpa av dig om du säljer?! Hoppas ni har det fint längre norrut i vårt land!

Ulrika sa...

Visst! Krukor på nedersta bilden. En jätteovanlig form för mig. Har verkligen svårt för mjuka former med utställd kant upptill. Men så idag fick jag en gammal Telluskruka av mamma och då blev jag lite inspirerad att dreja något liknande...

Saga sa...

Jag känner igen det där med liten verkstad. Det tog ganska många år innan jag fick en riktig verkstad. Min första var en del av en loge (utan rinnande vatten, utan värme och på ca 7kvm)... Nu har jag en jättestor verkstad med alla tänkbara maskiner (och fönster:) Det funkar med liten plats också även om det kan vara lite bökigt. Det ser ut som om du har bra organisation på det hela.

Karin sa...

Men det ser väldigt mysigt ut. Så där som en ateljé ska se ut tycker jag!

Maud sa...

När min verkstad byggdes trängde jag in mig i mitt lilla kök. Där tillverkade jag tom en gipsform. Allt går om man vill och du vill ju mycket Ulli, och då får du mycket gjort! :)

fröken blund slår dank sa...

ser ut som en typisk keramikverkstad tycker jag, och det är klart man har visioner o drömmar om hur det skulle kunna se ut om utifall att...huvudsaken är att känslan är bra, visst? Att energin finns där... Varm kram

Ulrika sa...

Tack för era uppmuntrande ord! Jag gillar verkligen min verkstad, fast ibland kan den kännas väl dammig och väl liten! Men kanske, vem vet, någon gång i livet kommer jag kanske att ha en annan verkstad? Eller inte. Kanske övertar vi mammas och pappas hus sen. Pappa och jag fick ner ugnen för källartrappan, men frågan är om vi någonsin kommer att få upp den igen...

metamorphosis sa...

Det lät ju inte helt fel med personlig ugnsskötare och plastpåläggare!

Ang. det där med ateljeutrymme är det kanske som med jordgubbar - lite räcker och mycket går åt?

Ulrika sa...

Sant!

marie-louise sa...

Det här var kul läsning Ulrika:)

Paula sa...

Hej Ulrika! Kul att läsa din blogg! Jag är just klar med iordningsställandet av min första egna verkstad, och det känns fint att höra tt den kommer duga i några år :)