tisdag 20 december 2011

Om ett möte



För några veckor sedan träffade jag Elin, som har bloggen Med nål och tråd. Själva anledningen till att vi träffades var att hon tidigare hade beställt några muggar av mig. Istället för att betala frakten om jag skulle ha skickat dem, så betalade hon alltså en tågbiljett och kom hit! Mycket bra idé!

Så himla kul att träffa en person som man liksom redan tycker att man känner. Men som jag faktiskt "bara" kände genom våra repektive bloggar. Hennes blogg var en av de första jag började läsa och jag har hängt kvar. Den ger mig så mycket inspiration. Ni måste kolla in! En sak som Elin är väldigt, väldigt skicklig på, är att brodera. Och jag vill ju gärna lära mig, så det är alltid spännande att besöka hennes blogg.

Men vart tog tiden vägen? En hel eftermiddag spenderade vi ihop. Vi tittade på några utställningar på Länsmuseet och sen gick vi och fikade. Sen åkte Elin hem igen. Och jag kom på att jag inte frågat henne någonting om broderi! Mailade några frågor till henne. Efter några dagar damp det ner ett tjockt brev i brevlådan. Ett startkit i yllebroderi! Tänker att jag kanske kan klara av det. Det är ju i alla fall inte så stort, så jag kanske orkar hålla koncentrationen uppe? Hoppas jag. Jag ska försöka börja nu under min julledighet. Läs så fint Elin skrev om vårt möte här!

Lite större än det här kittet är den skånska åkdyna som Elin har broderat! Gaaah!

Eller så ska jag prova på riktigt smått yllebroderi? Kanske vågar jag prova något liknande som Tiny Happy gör...

2 kommentarer:

Tyg och otyg sa...

Åh, ni verkar ha haft det så trevligt att jag nästan blir lite avundsjuk!
Vad kul att du gillade mitt pepparkakshus. Det var inte så svårt, jag gjorde lite halvslarviga mallar av papper för att ha nåt att gå efter (sen lyckades jag trots det göra taket för litet, så det fick jag göra om). Fönstren hittade jag idén till i en tidning där det fanns beskrivet hur man gjorde mördegskakor med karamellfönster. Jag tog hårda godisklubbor (mest för att jag inte hittade några andra hårda karameller i affären) och krossade lite, så lade jag smulet i fönstergluggarna som jag skurit ut och så fick det vara med i ugnen. Då smälter karamellen till en fönsterruta! Mycket praktiskt!

med nål och tråd sa...

Ja, så trevligt vi hade det!

Och jag tänker ofta på att jag ska brodera och fota så att du och andra kan se de olika stygnen, men tiden rinner iväg och det är mörkt ute jämt. Snart så!