Minns ni det här fina huset? Det gör jag. Det finaste huset i Hille. Skomakarn´s hus. Det här kortet tog jag i somras, strax efter det att skomakaren Nisse gått bort och huset var ute till försäljning.
Ja, sen så såldes ju huset. Och tidigt i höstas när jag gick förbi huset möttes jag av det här... Då blev jag verkligen ledsen. Och orolig. Hur skulle det gå?
Idag var jag i Hille i ett annat ärende i jobbet och då passade jag på att titta till skomakarn´s hus...
Ja, vad f-n säger man? Jag är så himla arg och så otroligt ledsen! Personen som jag träffade i det andra ärendet fick höra en hel harang svordomar från mig rörande den här skövlingen av kulturmiljö.
Alla gamla fönster är borta. Huset är på väg att tilläggsisoleras. De nätta taksprången kommer nästan helt att försvinna när väggarna tjockas ut. Och så på med en ny, sågad panel på det. Av en helt annan karaktär än vad huset har. Av altandörren att döma så kommer naturligtivs en altan att byggas till. Förstukvisten kan vi nog se oss om i stjärnorna efter. Jag lovar att allt kommer att målas kritvitt också...
Och trädgården, en av de finaste i Hille - borta! Nedjämnad med marken. Den tidigare sluttande tomten är nu uppfylld med nya massor, nedåt vägen kommer att bli en brant kant. Skulle inte förvåna mig om tomten kommer att avslutas med en sån där fruktansvärd konstgjord mur, vad tiden lider.
Det här är banne mig det mest nedslående jag sett på länge! Till ägarna: - Varför köpte ni inte en villa från 1992 istället?
Känner för att slåss.
14 kommentarer:
Jag eldar upp skiten i helgen när jag kommer.
Var så säker.
Bedrövligt!
Övermåttan dystert.
Åh fy sååå tråkigt, hur kan man göra så mot ett gammalt kulturarv??!! Känner de inte själen i ett gammalt hus, tänk allt det har varit med om, allt de hört och förstått, sorgligt sorgligt, mest sorgligt för människorna att inte ge sig den tiden -tiden att känna!
Jag säger ingenting. Jag brukar nämligen tappa orden när jag blir arg och sådär.
Sen känner jag mig lite träffad också eftersom vi har köpt ett 20-talshus som tilläggsisolerats utvändigt och fått mestadels nya fönster, men de som gjort det jobbet har lyckats bättre än de här ovan.
Jag har sagt det förut, men det tål att upprepas: det borde vara skottpeng på folk som gör på det där viset! Jag slår vad om att insidan blir shabby chic också. Spy.
I mig bor en husräddare, sånt här gör mig väldigt upprörd. Det var ju ett fullt fungerande hus med så fina detaljer och propotioner. Som du säger varför köpte de inte en 90-tals villa istället?
Hälsninar från Annelie i Norrbotten! (som följt din blogg ett tag)
Så trist, så trist. Jeg har vokst opp i et hus som ble restaurert akkurat slik som det ble oppført rundt 1900-talet. Det har vært så fint å vokse opp i et slikt vakkert, gammelt hus. Jeg synes det er trist at man ikke tar vare på den kulturhistorien vi har.
Vilka intressanta inlägg du gör om "husrenovering"(husförstörning)!Du öppnar säkert ögonen på många som läser din blogg. Ditt inlägg om "vitifieringen", om hur ängslig och steril den är, känns väldigt sann och upplyftande.
För färgrika, kreativa och personliga hem!! Kerstin
Det skär i hjärtat!
Fy! Fan. Man undrar ju vad den nye ägaren såg för sin inre bild, som skulle bli så mycket bättre med det här eländet. Men det är nåt som fattas ... vänta nu vet jag! Taket ser ju lite smutsigt ut? Det råder ju förstås ett nytt plåttak bot på! Vänta bara. Och så en asfalterad tomt, det blir mest lättskött. Gott så!
Tragiskt.s
Varför gör folk så här? Är det kunskap som saknas? Är det i byggshopparna och renoveringsfirmorna som ger folk råd att riva och bygga nytt? Kanske borde ni börja med broschyrer att dela ut på Bauhaus...
Okunskap är byggnadsvårdens största fiende, brukar vi säga. Än värre är okunskap ihop med lite för mycket pengar... Då går det undan.
Man blir bara ledsen när det går till på det viset.Sorgligt.
Skicka en kommentar