Stranden - ja, tack!

På vägen hem från ett jobb i Hälsingland idag, stannade jag till en stund vid min favoritstrand. Det är verkligen något speciellt med stränder på vintern, tycker jag. Alldeles stilla och öde ligger de där. Långt ifrån den livlighet som råder där en varm sommardag.

Spåren är kvar i sanden, men det var en tid sedan nakna fötter sprang omkring här.

Det är rogivande med stränder om vintern. När jag bodde på Gotland brukade jag ofta gå utmed stränderna, alla årstider. Idag fick jag lust att stanna vid stranden hela dagen. Bara sitta där och titta ut över vattnet, strosa lite utmed vattenbrynet och kanske plocka lite med kottarna, göra något fint.

Och hörrni. Tack för era kommentarer på mitt förra inlägg! Det är både skönt och tråkigt att läsa att vi är flera om de här tankarna. Jag känner mig i alla fall mindre ensam nu. Och något bättre.