Snart är vecka 43 slut. Lika bra det, för vi kom inte överrens, jag och veckan.
Jag var på kurs under flera av veckans dagar. En kurs jag vetat om länge och något jag varit stressad över ända sedan sensommaren. Jag vet att inställningen har stor betydelse när man går in i någonting, att man med rätt inställning klarar av det mesta här i livet. Men mina tankar kring den här kursen växte sig liksom bara starkare och starkare och jag kunde till slut inte hejda dem... Sen på kursen... jag kände mig rätt kass. Värdelös. Undrade vad jag gjorde där. Och ni vet, när man väl är fast i såna tankar, ja, då är det svårt att fokusera på det bra och på att man ju f a k t i s k t i n t e ä r v ä r d e l ö s.
Nu försöker jag ta mig ur känslan. Inte så lätt. Jag undrar om man någonsin kommer att bli så vuxen/klok/vettig att man inte behöver brottas med de här duga-till-tankarna? Någon som vet?
Tacksam för svar. /Förvirrad och kass kräfta
7 kommentarer:
Ulrika, min uge har har været præcis sådan. De tanker holder ALDRIG op, men der er kun os selv til at styre det, og der er kun en vej - og det er den hårde vej fremad og videre. + efter mamaledig er det svært at finde rytmen igen. Så svært, så svært - meget er forandret, også en masse man ikke er klar over, og det er bare hårdt - men det går over. Det gør det. Ikke mindst med en accept af at kaos og tvivl er en del af livet! God søndag og god ny uge!
Ack så jag känner igen mig - men tja, vi kanske kan se det som lite positivt iaf att vi identifierat det som just TANKAR och inte som SANNING? Att vi vet att de inte är riktigt på riktigt, även om det kan kännas som så?
Känner alltför väl igen den känslan. Bland de värsta som finns tror jag. För mig hjälper det, iallafall ibland, att försöka se känslan, bara låta den vara utan att peta för mycket på den och tänka att den också kommer gå över. Skölja bort som ett smutsigt badvatten.
Tråkigt att höra att dina värsta tankar blev bekräftade, vännen! Fint sagt Metamorphosis, hoppas du tar till dig alla tröstande ord.
Ja, jag måste oxå tyvätt sälla mig till mängden, tankarna om värdelösheten och att allt bara snurrar fortare och fortare, och bara det , och bara det..griper tag om en när man som minst anar det. Vad göra: Jag brukar ibland bara låta det vara, grottar ner mig lite i hur dåligt jag mår, tänker lite runt den tanken och så går dagen, och så håller det på lite så där och rätt vad det är så är lycko känslan här igen, och jag är strålande glad, älskad och omtyckt av alla! Och ibland söker jag upp folk spm jag vet har en possetiv inverkan på mig, de som brukar bekräfta mig på ett bra sätt, hoppas du har många sådana vänner, sök upp dem bara, de är oftast glada att hjälpa till, nästa gång är det deras tur! Hoppas du känner dig värdefull snart! Kram marika
Om känslan är en klump i magen är mitt råd att andas ut den med långa andetag, och andas in frid och kärlek, eller att andas in solljuset.
Vi nutidsmänniskor är så bra på att lägga tid och energi på strunt, särskilt på saker man "ska" göra bara för att det är så. Men gör vi det för att vi själva vill eller för att man förväntas göra det?
Att fundera över vad som är viktigt för oss och ifrågasätta alla "skan", "borden", och "måsten" kan vi hitta tid till det som verkligen är viktigt för oss.
Sen finns det ett fantastiskt litet ord som heter nej, som vi ofta tror är "fel" att använda för att vi vill vara tillags och ställa upp och vara duktiga! Man måste inte vara bäst för att duga, inte heller göra allt själv för att räcka till.
Våga låta dig själv ta lite tid på dig att hitta din nya rytm, du håller ju fortfarande på att utforska "livet med barn och arbete". Du kommer hitta rätt!
Och sist men inte minst... hösten... den kan göra vem som helst knäsvag... Kläm in något energigivande i kalendern för att få lite höstglöd.
<3
Jag är precis likadan, men har tyvärr ingen aning om vad man ska göra åt det.
Skicka en kommentar