I torsdags checkade Majlis och jag in i föräldrarhemmet, alltså hemma hos mormorn och morfarn. På uppfostringsanstalten. Under de senaste veckorna har nattrutinerna galopperat iväg till nivåer som varken hon eller ännu mindre någon annan egentligen klarar av. Eller vad sägs om mat varje halvtimme och däremellan sprattel och skrik?
Det där var vi alltså tvugna att bryta så vi fixade oss ett miljöombyte. Det gick faktiskt bättre än vad jag trott och efter tre nätter kom vi hem igen igår. Nu kan hon sova själv hela natten med avbrott för ett mål mat! Vagnen är räddningen just nu. Kanske blir det en vana, just nu bryr jag mig inte om det!
När vi var på uppfostringsanstalten passade jag på att kvarna lite lera. Har gjort det några gånger sedan jag slutade dreja förra sommaren, annars finns ju en risk att den börjar hårdna där inne och det skulle sannerligen inte vara roligt! Hejjade lite på verkstaden också, kollade in alla slumrande verktyg och burkar. Än vågar jag inte börja dreja, min handled är inte helt ok, men jag känner att den blir bättre och bättre!
Meh! Vad är detta? Jo, under tiden jag varit borta därifrån har några ytor blivit upptagna av annat än keramik och lera. En gigantisk tågbana har byggts upp. Visserligen uppbyggd så sent som förra helgen när brorsbarnen var hemma. Men nu får jag nog försöka komma igång med keramiken snart, annars vet man inte vad som finns kvar av verkstaden nästa gång jag tittar ner där igen...
5 kommentarer:
Så skönt att era nattrutiner blivit bättre. Klokt av er att byta miljö ett tag. När vår äldsta var 8 månader var våra nätter mer än någon orkade med så då tog maken semester och jag tog in på hotell några nätter för att sova ut. Sedan tog jag hand om lillen på dagarna så att maken fick sova för att orka nätterna. Det gick över förväntan. Fyra nätter och vanan att äta hela nätterna var bruten!
Åh va kul med verkstads-bilder! Det gillar man ju helmycket. Vill också ha en lerkvarn! Jättebra för dig när du har problem i hand lederna i alla fall.
Kolla gärna in på Skoby Krukmakeri på facebook och titta vad jag gör. Bloggen väntar på en just kamera för att komma igång. Kram Maud
Nu har jag nördat igenom Hela din blogg. Det tog ungefär en dag av läsande och tittande under vilket jag sagt "-Woooww" och "-Åhhh" åtskilliga gånger.
En viss tomhet ha infunnit sig och jag sitter nu och väntar och längtar tills nästa inlägg som jag hoppas kommer snart...
Kul att läsa en en blogg vars ägarinnas vägar har korsats med ens egna. Jag har nämligen också gått på Leksand folkhögskola. Förvisso 10 år senare och metall, men ändå! :)
Men åh! Vilken ära! Vad kul att höra!
jo, jag hyrde några m2 av din verkstad. Inga problem sa uthyraren när jag hade högre betalningsvilja än den nuvarande hyresgästen.
Nästa vecka ska vi bygga upp scalectric bilbanan och det skulle vara fint om du kunde flytta på ugnen och lerkvarnen lite..
Skicka en kommentar