Om mitt kök. Om tekannorna.

Mitt kök. Nu tar jag och knyter ihop påsen på temat Mitt kök och vad som gömmer sig i skåpen. Vi har kommit till tekannorna och de står högst upp på skåpet. Jag tror att där ursprungligen varit ännu en del med dragskåp, något lägre än själva huvudskåpen och med helt vertikal front. De är kvar på motstående sida i mitt kök.

Tekannorna ja, jag använder de nästan aldrig. Tycker det verkar så mysigt när folk använder tekannor vid sitt tedrickande men jag är väl helt enkelt inte en så stor tefantast... Men desto roligare är det att göra dem. En verklig utmaning eftersom det är så mycket som man ska tänka på. Hur pipen är placerad i förhållande till den övre kanten i öppningen. Hur pipens yttersta ska formas för bästa tänkbara hällförmåga. Hur locket ser ut, hur det ligger och hur lätt det är att lyfta på. Själva tekannehuset får inte vara för stor och inte heller för tung förstås, man ska ju orka lyfta tekannan även när den är fylld... Slutligen - och inte minst - är det viktigt med handtaget, vilken tyngdpunkt det har, hur det är placerat och hur det känns i handen...

Jag gör nästan alltid mina tekannor med små hål vid pipen. Dessa fungerar som tesil. Ibland använder jag bambuhandtag, ibland drar jag hänkeln.

Två väldigt tidiga tekannor som jag har gjort, båda under min studietid på Hantverkets Folkhögskola i Leksand i början av 1990-talet, eller kanske under mitt studieår på Konstlinjen i Gävle något år därefter. Båda är i stengods och de är brända i en vedeldad saltugn. Gillar den övre väldigt mycket, den är rustik och riktigt... tekannig! Den undre är väldigt liten men fin på sitt sätt.

En tekanna i lergods som jag gjort. Gillar verkligen den olivgröna kulören som har hängt med mig ända sedan jag började med lergods 1995.

Den här tekannan har Christine Pedley, La Borne, Frankrike, gjort. Jag fick den av henne när jag skulle åka hem efter hösten som jag tillbringat hos henne och jobbat för henne. Stengods och bränd i gasugn med salt.

I flera år har jag önskat mig en tekanna från Karin Nyström, men jag verkar aldrig komma till skott. Älskar hennes former och vackra glasyrer!

Om du vill lära dig mer om lera och drejning så rekommenderar jag dig att gå in på den här sidan. Det är Mats Svensson, keramiklärare vid Hantverkets Folkhögskola, som genom korta filmer visar på allt från knådning till centrering och drejning.