Vissa dagar räcker inte energin till riktigt. Så har det varit för mig den här helgen. Jag har längtat efter någon som bara ska komma och rensa i min hjärna, som jobbar och jobbar. Den tänker och tänker. Ältar och ältar. Oroas och oroas.
Jag har försökt andas. Försökt att andas djupt, djupt. När jag har såna dagar försöker jag gå ut och gå i skogen. Långt. Där är allt tyst på ett bra sätt. Man hör trafiken långt borta, men skogen är tyst. Träden var idag inbäddade i mjuka snötäcken. Hjärnan fick vila.
Nu är jag hemma igen. Bröden ligger och jäser under en handduk och jag lyssnar på en ljudbok om hur man ska få hjärnan att vila. Hur får ni er hjärna att vila?
Jag har försökt andas. Försökt att andas djupt, djupt. När jag har såna dagar försöker jag gå ut och gå i skogen. Långt. Där är allt tyst på ett bra sätt. Man hör trafiken långt borta, men skogen är tyst. Träden var idag inbäddade i mjuka snötäcken. Hjärnan fick vila.
Nu är jag hemma igen. Bröden ligger och jäser under en handduk och jag lyssnar på en ljudbok om hur man ska få hjärnan att vila. Hur får ni er hjärna att vila?
4 kommentarer:
Genom att försöka tänka att jag är inte mina tankar, tänka att jag ska bära mitt men inte mer än så, genom att tänka att det kan bli värre än så här fast just nu är det så här och kanske går det att uthärda en liten stund till?
Kram! Åsa A
Genom att leta inspiration i keramiken så hittade jag hit. Det är skönt att se att sina egna känslor även finns hos andra.
Hälsn. Gudrun
Åsa, du säger alltid så kloka saker! Tack så mycket!
Gudrun, jag börjar själv förstå att jag inte är den enda i världen som kan känna såhär ibland... Vi är många.
Badar och samtidigt lyssnar på skön musik, kanske Sigur Rós eller Vangelis. Skogen är helande också. Och hundarna. Alltid.
Skicka en kommentar