Jag glömmer bort det emellanåt, det personer som drejar för första gången brukar häpna över; från en klump lera kan jag forma upp tunna, tunna väggar. Alldeles mjuka till en början, tål knappt minsta lilla beröring. Bara några timmar senare så hårda att man utan problem kan lyfta formen. Och sen, efter bränning, hårt och så tätt att det håller vätska.
Det är faktiskt fantastiskt med lera!
2 kommentarer:
Vilken vacker form du drejat upp. ja du kan verkligen din sak!
Det är lite som ull, Magiskt! Sedan är det lika viktigt med känslan man får, i sitt inre, när man arbetar med sitt favoritmaterial. Då kan man ladda batterierna samtidigt som man skapar något brukbart!
Skicka en kommentar