Fulbyggnadsvården pt 2

Minns ni Fulbyggnadsvården som jag skrev om för ett tag sedan? Då skrev jag om att vissa, lite senare stilar och material, lever farligt när folk rustar sina hus. Jakten på det äldsta lagret gör att vissa sentida material aningslöst rivs bort.

Ett av materialen som lever särskilt farligt är äldre mönstrade mattor. För där under döljer sig ofta de mjuka, solvarma och sinnliga brädgolven. Brädgolven som både små och stora fötter fullkomligt äääälskar att tassa runt på…

Helt sinneskall är jag inte. Jag tycker nämligen också väldigt mycket om brädgolv. Men när det ligger välhållna mönstrade mattor över brädorna, då tycker jag att man ska vara försiktig. Ofta ingår mattorna i en helhet med skivklädda väggar och tak, slät inredning och släta foder och lister. Och den här helheten är naturligtvis tillkommer vid samma tid, vilket ger byggnaden och interiören en historia, eller årsring som man ibland säger inom kulturmiljövården.

Tyvärr blir mattorna sköra med tiden, då de tycks torka ut. Då bryts de sönder väldigt lätt. En sån här gammal matta går alltså inte att rulla ihop och plocka undan, om man skulle vilja göra så, för att kanske lägga tillbaka senare. Det är de alldeles för hårda för. Därför blir det så definitivt när mattorna tas bort. Då är de borta för alltid.

Titta på de här mattorna! Visst är de fina? Samlingen är hämtad från både vårt sommarhus och från ett litet hus som jag besökte i jobbet för några veckor sedan. Mattan på sista bilden ligger i vårt skafferi och flera av våra garderober här hemma.