Har ni läst barnboken Herr Bohm och sillen någongång? Inte?
G ö r d e t !
Boken handlar om Herr Bohm “som inte alls är någon dum karl” men som ofta brukar fundera över livets mysterier.
I boken får Herr Bohm en idé, en fundering. Han funderar över varför inte fiskar kan leva på land. “Kan det vara så att fiskar lever i vatten mest av gammal vana?” Med den funderingen i huvudet fångar Herr Bohm en sill och vänjer den undan för undan av med vatten. Till sist kan sillen leva helt utan vatten och hänga med Herr Bohm på allehanda uppdrag om dagarna.
Hur berättelsen slutar får ni läsa själva. Texten är skriven av Peter Cohen och illustrationerna är gjorda av Olof Landström, en av mina favoritillustratörer när det kommer till barnböcker. Den här boken köpte jag för ganska precis 20 år sedan. På den tiden köpte jag massor av barnböcker, många med illustrationer av just Landström. För någon månad sedan tog jag fram boken från vår stora bokhylla och läste den för Majlis och hon gillade den jättemycket, vilket gjorde mig oerhört glad!
Just det här “Ingenting tycks för stort eller för smått för att intressera honom.” är en mening som brukar eka i mitt huvud flera gånger i veckan. För det är så jag känner med mina tankar; Ingenting tycks för stort eller smått för att fundera över. Vända och vrida på. Och det är just med ungefär samma formulering som jag och min kompis Téres brukar inleda mess med funderingar kring… just det: både stort och smått.
Till exempel brukar jag fundera rätt mycket över vad jag ska ha för mig som pensionär. Verkar vettigt? Nja.
Ni ska få höra mer en annan gång.
8 kommentarer:
Åh, vad glad jag blev när jag fick se bilderna på Herr Bohm och sillen. Både jag och min son älskade att läsa den boken när han var liten. Så många finurliga tankar väcktes och ljuvliga bilder att vila ögonen på. Nästa vecka fyller sonen 20 år, så tiden går - men jag har sparat boken till honom. Läs - läs - läs för Majlis :)
Vad härligt att du visar just den boken, för den har jag köpt på loppis och gett i present till min systerson för nåt år sen. Själv tyckte jag den var väldigt fin men den gick nog inte lika mycket hem hos föräldrarna.
Om man fortsätter fundera så kommer man aldrig få tråkigt. Det är när man nöjer sig med att saker är som de är och för alltid kommer vara exakt så - då kommer hjärnan så sakta att dö. Tror jag.
Mina föräldrar konstaterade idag att de kreativa anlagen från mammas farmor och min fars far INTE är hälsosamma. Jag har tydligen alldeles för mycket idéer. Men jag ser inte det som nåt problem, eller det är ju jag själv som får lida (mest) av det pga alla idéer som aldrig blir av osv.
Min slutsats är att det är vi som funderar som utvecklar världen.
Sluta aldrig fundera, på vare sig stort eller smått. Men ibland är en paus bra!
Linda.
Tack. Så väldigt mycket. Om du visste vad din kommentar gjorde mig glad. Jag kunde inte ha uttryckt mig bättre själv. S a m t i d i g t kan jag ju bli lite avis på folk som inte tänker så mycket. Det verkar skönt. Men ger ibland också ett väldigt naivt intryck.
Har i flera år tänkt börja med klättring för jag tänker att då måste man nog koncentrera sig så himla mycket att hjärnan får vila ett tag från alla andra tankar...
Jag tänker att fiske kan vara ett lite mindre våghalsigt alternativ, en form av meditation. Att sitta på en stubbe i skogen med ett skissblock och lyssna på naturen är också ett bra sätt. Det senare har jag använt den här hösten. Kanske får ta med dig ut på en sån utflykt nån gång ;-) - sen fikar man!
Och ja, det verkar så behagligt att bra sådär care free...
Vilken fin! Jobbar extra på bibliotek, nästa gång ska jag kolla om vi har den :) Har fått hem paketet med vinsten. Är så himla kär i den rosa koppen, den är min godaste nu!
Emilie! Vad kul att höra att du gillar koppen!
Skicka en kommentar