torsdag 9 januari 2014

När jag blir pensionär

1
Tänk när man blir pensionär, tänk vad mycket tid man kommer att ha. Det är just den här fritiden som jag är ute och far efter och självklart skulle jag gärna vilja ha den när som i mitt liv. Som typ nu…

Under jullovet passade jag på att lyssna på en dokumentärserie på P1 som heter Livet på hemmet och som handlar om ett gäng pensionärer på ett äldreboende i Stockholm. Ålderdomen speglas både ur de äldres synvinkel och genom personalens och anhörigas berättelser. Det är fina, sorgliga och roliga berättelser man får ta del av. Och mycket tänkvärda. Jag har funderat mycket på den där serien efter att jag lyssnat på den.

Det kan bli underbart att bli pensionär om man får ha hälsan i behåll. Sin syn och rörlighet osv. För det där jag drömmer om handlar ju till stor del om kreativt skapande och det går bara att förverkliga om jag kan röra på mina armar och fingrar och om jag kan se det jag håller på med.

Lyssna på programmet ni med.
2
Men om jag kommer att bli så lyckligt lottad att jag får vara frisk och något så när kry när jag blir gammal, då tänker jag att det vore väldigt kul att prova på växtfärgning. Det verkar intressant att laborera fram nya möjligheter till nya kulörer.

Den här fina härvan, eller vad det nu kan tänkas heta, räddade jag från en låda som skulle slängas på jobbet. Lådan innehöll en massa material från vad jag tror har varit en liten vandringsutställning om bland annat växtfärgning men också om traditionellt måleri. Till varje nystan finns också en förteckning som berättar hur färgerna är tillkomna. Ett fint fynd!

Fotografiet högst upp är ett av de finaste jag vet. Det föreställer Lönns-Lena i Västra Höle socken i Rengsjö, Hälsingland. Fotograf är Hilding Mickelsson, 1963. Om ni inte redan har sett Mickelssons fotoskatt, så försök göra det! Lämnar ingen oberörd.

4 kommentarer:

mika sa...

Ja, tänk vad mycket tid!

Själv har jag precis ärvt en vävstol och en väldig massa garn, däribland en hel låda med växtfärgat och en pärm med olika färgmedel från naturen, vackert katalogiserat! Det är en sån skatt och en blir ju klart inspirerad att prova! men än så länge så får jag nöja mej med att komma på ngt att värdigt att väva av garnet! njutning!

litemerlitemindre sa...

Varför vänta till man blir pensionär? Flera klasskamrater till mig gjorde projektarbete över sommaren 2013 i just växtfärgning, den ena gruppen färgade ullgarn, den andra bomullstyg. Det blev verkligen häftiga färger på ullgarnet - bl a av pors och vass. Vass finns det ju gott om i närområdet! :D

Vad vill du färga? Tyg eller garn, eller både ock? :)

Anonym sa...

Jag blev pensionär alldeles för tidigt, för att kroppen trilskas rätt rejält. Nu kan jag inte längre göra nästan något av det jag brukade eller drömde om.
Så jag håller med förra kommentatorn; tänk inte att du ska vänta till pensionen, utan gör som nu, det du vill om än i små portioner. Lycka till. (Ps. Bilden är jättefin.)

Ulrika sa...

Linda och anonym. Jag v e t. Ni har rätt. Man vet inte vad som händer ens nästa minut. Och det var ju precis det som slog mig när jag lyssnade på Livet på hemmet. T ex så berättades om en tant, 95 år, vars dotter var med om en olycka när hon var kring 20. Därefter var hon för alltid invalidiserad. Den här tanten hade skött dottern i hela sitt liv och gjorde så fortfarande. Jag tänkte mycket på det där. Att man alltid planerar så himla mycket framåt när det enda man inte vet n å g o n t i n g om är just framtiden.

Jag ska tänka på det oftare.