söndag 20 januari 2013

Om jag själv får välja


Maria undrade om jag inte kan berätta lite om min favoritkeramik. Visst kan jag det!

Jag är lite av en muggsnobb, måste jag erkänna. Fast det är faktiskt inte alltid, precis som Maria skrev i sin kommentar, de finaste muggarna och skålarna som man har hemma, som blir de mest använda...

Här är mitt val en vanlig helgfrukost. Jag brukar nästan alltid alternera mellan två olika muggar som jag gjort och här är en av dem. Jag tycker mycket om den helt enkla, raka och lite breda formen. Mönstret gillar jag också. Den är egentligen ultimat, om det inte varit för hänkeln... Ska berätta mer om den längre fram i inlägget.


Ja, egentligen är det bara muggen som jag väljer bland det drejade som jag har. Både skålen och fatet är industritillverkade. Skålen är från IKEA´s 365+serie och assietten heter Lansett och kommer från Gefle. Just den servisen växte jag upp med. För något år sedan sprang jag på en massa tallrikar och assietter på Myrorna och köpte dem. Äggkoppen i teak är köpt på loppis för säkert 10 år sedan och glaset också gammalt, kanske från IKEA det också. Skeden har jag ärvt efter min farmor.


Och tittar man lite mer över bordet så ser man de val de andra två familjemedlemmarna gjort. Majlis, inget drejat, bara industritillverkat. Johan väljer min mugg Stege i alla fall!


Men någon timme efter frukosten dricker vi förmiddagskaffe och då väljer jag alltid någon av dessa muggar. Den främre är gjord av Anders Fredholm och de tre där bakom av mig. Och varför är då dessa så bra? Hänklarna, gott folk! Det är hänklarna som skiljer ut en ok mugg från en ultimat mugg. Menar jag. Och här menar jag då att hänklarna gör dessa muggar till ultimata muggar.


Jag vill att hänklarna ska vara lätt konvexa på ovansidan men sidorna måste ha en distinkt, nästan vass, kant som liksom släpper fram underliggande lerkulör genom glasyren. När det blir för runt där på kanterna tycker jag att det blir mesigt och... obestämt... Sen är anslutningarna till muggen jätteviktiga också. De måste vara naturliga och av den anledningen drar jag alltid hänklarna från muggen. Man sätter på en liten hänkklutt på muggen och liksom mjölkar fram hänkeln därifrån med hjälp av vatten. Därefter svänger man till den och sätter fast den i dess nedre del. Även där är anslutningen viktig. Det får inte bli för vasst. Även muggens övre kant är jätteviktig och det är en bit som jag själv känner att jag ska jobba mer på för egen del.

Anders mugg här ovan är ultimat både vad gäller form, storlek och hänkel. En annan mugg som jag har och som jag älskar hänkeln på, är den här. Båda dessa muggar fungerar som inspiration för mig när jag vill förfina och förbättra mitt sätt att dreja och hänkla.

9 kommentarer:

miastick sa...

Åh vilken rolig läsning! Även om jag inte ser alls varför inte den översta muggen kvalar in i hänkel-perfektionist-ligan, den har väl också en halvskavd kant där leran syns? Ja, jag är ju helt ny i hänkel-betraktande, har aldrig tänkt på det.
Men: jag tycker det är superviktigt hur muggen känns att hålla i. Har en mugg som jag bloggat här: http://miastick.blogspot.se/2009/08/ponchonett-och-mysig-fredag.html
Suddig bild men en perfekt mugg enligt mig, lekman men ganska bra på att dricka te ;) Vad tycker du om den hänkeln?

Malin sa...

Ohlala, jag känner att jag nog har lite dålig muggkunskap så tack för att du delar med dig! Går väldigt mycket på utseende. Vet inte riktigt hur en riktigt bra kopp känns, skulle gärna veta. Men dina koppar är riktigt riktigt fina, stod länge och fingrade på en då jag var på länsmuseet.

Gulliga hängselbyxor på din karl förresten.

Ulrika sa...

Miastick! Haha! Nä, det kan jag förstå att du inte gör! Nu när jag tittar på bilderna är det inte stor skillnad! Fast på riktigt är det det! Känslan är helt en annan med de ultimata muggarna! Hänkeln på muggen du visar ligger en bit från min smak. Därmed vill jag absolut inte påstå att den är dålig på något vis! Men jag gillar hänklar med konvex ovansida och denna är konkav. (Skrev fel i inlägget först!) Många gillar den här typen av hänkel eftersom de tycker de får bra grepp med en sån. Jag tycker tvärtom!

Kerstin sa...

Vad roligt att läsa ditt inlägg. Det här med muggar är viktigt. Jag väljer också med omsorg vilken mugg jag tar till vad. Ibland har en mugg som Anders rensat ut blivit en favorit t.sex pga storleken. Anders blev glad för för ditt inlägg.

miastick sa...

Ja, jag är en sån som gillar konkav-greppet ;)

maria carlander sa...

Åh, vad roligt att du gjorde ett inlägg om det här som jag önskade, och speciellt att du valde att göra det om just hänklar.

För mig är det nästa stora utmaning och mysterium, nu när formerna börjar ha en (lite) lättare väg mellan huvud och hand. För det är ju som du säger, en bra hänkel skiljer en okej mugg från en fantastisk. Och avgör nästan i ensamt majestät om man vill använda muggen eller inte.

Jag har inte lärt mig eller ens provat att dra hänkel direkt från muggen, men jag ser fram emot att öva på det!

metamorphosis sa...

Så roligt att få ta del av dina tankar - det märks att du kan din keramik! :)

Lotta G sa...

Glad jag blir av ett såna här betraktelser : ) Jag är inte lerkunnig på ditt vis, men går över huvud taget på väldigt mkt grepp och känsla, och så även på muggar. Eller kameraköpet för 10 000 där jag bara drunknade i teknisk info och köpte den som satt som gjuten i handen.
Muggen kan vara otroligt fin, men känns inte hänkeln rätt i handen går den bort. Och att den formmässigt blir en naturlig fortsättning på muggen och inte bara ngt som sticker ut som en egen grej. Kan förundras över hur många som i mitt tycke inte är bra, och varför man gjort så. Men i ditt inlägg får jag också känslan av att det inte är så solklart vad som är "rätt", och det är en skön insikt!

greta askegård sa...

http://www.skansen.se/krukmakare