söndag 13 januari 2013

Mormors klänning


I en korg i rummet utanför min verkstad, hittade jag den här klänningen senast jag jobbade med keramik. Varför hade den hamnat där egentligen? Jag har berättat om den här klänningen en gång tidigare, precis efter att jag hade fått den från klädkammaren hemma hos min moster.




Jag tog fram klänningen igen. Mamma hjälpte mig att sprätta upp de smala ärmarna. Precis efter att jag visade klänningen senast, vilket var 2009, så bytte jag ut alla knappar till nya. Där satt så många olika typer av knappar och jag ville ha det enhetligt. Jag bytte till glasknappar, precis som det hade suttit där från början. Klänningen är fantastisk och jag förstår inte varför den har blivit liggande där nere i källaren under flera år...


Eller, jo, kanske. Det var nog för halsringningen. Den är ganska snäv och även lite sliten i kanterna. Jag minns nu att jag ju faktiskt hade planer på att lägga ut ringningen, att jag inte gillade den tidigare. Nu tycker jag att just det höga är det alldeles speciella med den här klänningen. Det slitna får jag lov att lösa på något annat vis än att lägga ut halsringningen. Den nedre fållen är rätt hög, så där finns det tyg att hämta för lagningar.


Tyget är ett riktigt fint bomullstyg, sån där bomull som bara fanns förr i tiden. Så där lite tjock, men mjuk. Sval, tänker jag. Och titta så fina knapphål! Jag bara älskar dem! De är väl handsydda, visst? Det kanske finns en egen benämning för när man syr på det där viset?


Jag blev förvånad när mamma berättade att klänningen är sydd av hennes mormor, alltså min mormors mor. Jag trodde ju att mormor hade sytt den. Men mamma berättade att mormor inte kunde sy, att det var hennes mamma som sydde alla hennes klänningar. Min mamma har inget minne av sin mormor, hon dog när mamma var väldigt liten. Under början av 1940-talet. Troligtvis är den här klänningen från 1930-talet, kanske så gammal som från 1920-talet. Jag känner mig oerhört rik som nu har den i min ägo.

10 kommentarer:

maria carlander sa...

Åh, en sån fin. Och passar hur bra som helst ihop med den korta grå koftan.

Om jag ser rätt så är stygnen runt knapparna langettsöm, samma som ibland finns runt filtar! Fin och enkel att göra är den också, och perfekt för att hålla kanter så att de inte repar upp sig.

Emmas dagar sa...

Vilken fin klänning! Med historia :-)

Lotta G sa...

Väldigt fin skärning runt halsen, vad fint den sitter!

Eva sa...

Helt underbar!
Vet precis vad du menar för bomullstyp, kan nästan känna det i händerna:)
Och visst är det langett som används till knapphål! Som på din fina klänning eller tätare beroende på tyg.
(Ibland faktiskt enklare att sy för han än på maskin om det ska bli fint.)

Tyg och otyg sa...

Ja, den var ju otroligt fin! Knapphålen är säkert handsydda och jag tror också att det är langettstygn, jag tror att det är det man brukar använda till knapphål.

miastick sa...

Helt fantastisk! Precis såna här inlägg älskar jag ;)

med nål och tråd sa...

Vilken kvalitet det måste vara om den är så gammal, himla häftigt alltså! Den passar dig så bra också, det är ju kul att den kommer till användning igen så här lång tid efter.

Om man ska vara petig så tror jag faktiskt att man brukar kalla det för knapphålssöm. Det är nästintill samma sak som langettsöm men med en extra liten knut så att den ska bli mer hållbar än langetten.

simpelsyning sa...

Hvor er den fin - både syningen og stoffet.

Malin sa...

UNDERBAR klänning. 30-tal säger jag. Knapphålen är absolut handsydda med knapphålsstygn som är ungefär som langettestygn fast det blir en knut mot kanten, så att varje stygn blir låst. När jag har tid att sy på riktigt, då ska jag sy klänningar som den här. Jag älskar 30-talets klänningar, de är så enkla och eleganta. Fantastiskt!

Nusse sa...

otroligt, otroligt fin! Lyckliga du!"!!