Tidigare, när jag var under 30 var jag säker på att jag aldrig ville ha barn. Förberedde till och med min mamma på att hon aldrig skulle bli mormor. En av de största anledningarna till att jag inte ville ha barn (tänker jag nu) var nog mitt dåliga tålamod. Tänkte att jag skulle drabbas av psykbryt med en gråtande unge.
Åren gick och jag ändrade mig. Nu finns Majlis. Mitt tålamod är fortfarande väldigt dåligt. Intressant då att upptäcka att mitt eget grinande barn inte är stressande utan mer bara... fint. Att det där lilla ansiktet kan uppvisa så många miner. Nya varje dag. Tur man kan ändra sig...
6 kommentarer:
rolig fotoserie:)
Hei! Godt nyttår til deg. Jeg følger med ditt lille vidunder på din blog. For en deilig søt jente, sjarmerende selv når hun gråter... Kos deg med den lille de vokser så alt for fort. Flotte foto.
Ha det godt :))
Lisbeth
Visst är det TUR för våra barn att de är så söta?! ;-)
...och javisst är det min egen bäbis jag stickar åt den här gången! <3
...och javisst var det jag so lyckades posta anonymt alldeles nyss!
Hej Ulrika,
vilken fin serie - så många fina uttryck hon har!
Gott nytt år till dig också, och jag lovar dig flera vildtulpaner i 2011!
Line
haha! Så söt! Blir så full i skratt när min egen unge som är 7 veckor gammal grinar sådär för det ser så gulligt ut!
Skicka en kommentar