Dick Olsson
Det är min pappa det.
Idag är jag glad att jag till sist valde att bosätta mig i min födelsestad, nära mina föräldrar. Jag får mycket hjälp från dem. Särskilt nära samarbete har jag med min pappa. Flera gånger i veckan får han små uppdrag från mig. Det är stort som smått; åka till Återvinningen med grejer, skruva på någon konstig skruv i en dörr så att den ska gå igen långsammare, fixa en ny lampa till min bil, besikta min bil... Ja, listan kan göras lång.
Bara en gång kan jag minnas att han har sagt nej. Jag hade missat en buss i stan och skulle hem till dem där jag bodde då. Precis hade han satt sig framför någon viktig match på TV. Han sa nej då jag frågade om han kunde komma och hämta mig. Det lät faktiskt som att han tyckte att det var lite jobbigt att säga nej. - Den här gången måste jag faktiskt säga nej, sa han. Helt ok, tyckte jag och väntade in nästa buss som väl kom inom någon halvtimme...
Han är en hyvens man, Dicken Olsson.
Idag är jag glad att jag till sist valde att bosätta mig i min födelsestad, nära mina föräldrar. Jag får mycket hjälp från dem. Särskilt nära samarbete har jag med min pappa. Flera gånger i veckan får han små uppdrag från mig. Det är stort som smått; åka till Återvinningen med grejer, skruva på någon konstig skruv i en dörr så att den ska gå igen långsammare, fixa en ny lampa till min bil, besikta min bil... Ja, listan kan göras lång.
Bara en gång kan jag minnas att han har sagt nej. Jag hade missat en buss i stan och skulle hem till dem där jag bodde då. Precis hade han satt sig framför någon viktig match på TV. Han sa nej då jag frågade om han kunde komma och hämta mig. Det lät faktiskt som att han tyckte att det var lite jobbigt att säga nej. - Den här gången måste jag faktiskt säga nej, sa han. Helt ok, tyckte jag och väntade in nästa buss som väl kom inom någon halvtimme...
Han är en hyvens man, Dicken Olsson.
5 kommentarer:
Nu ska jag retas...
Är du ett curlingbarn?
Nejdå, jag tycker oxå att livet går ut på att leva med och hjälpa varandra. Men det är en ganska intressant diskussion därhär kring var man drar gränser och hur man rustar sina barn till att klara sig själva som vuxna.
Haha! Ja, jag är nog någon form av curlingbarn, helt klart! Men jag klarar mig rätt bra själv också faktiskt. Men jag är glad att jag har någon som kan hjälpa mig, det har inte alla...
Din pappa låter ungefär som min. :)Jag känner också igen uttrycket i ansiktet, med lilla barnbarnet i knät, från min egen pappa. (Dessutom har hans barnbarn (mitt brorsbarn) en likadan humla som Majlis.) :)
Intressant med curling-frågan ovan. Jag tänker att det är stor skillnad på att aldrig låta sina barn göra ett handtag och därmed låta dem växa upp till bortskämda och totalt handfallna vuxna - och att ställa upp för sina barn när de behöver hjälp med nåt.
Själv har jag turen att ha föräldrar - inte bara pappa - av den sistnämnda sorten, vilket är en trygghet även om jag också är rätt självständig. Jag har aldrig nånsin tänkt på mig själv som ett curlingbarn.
Fattar väl jag, att man är glad när man har en sån Pappa:)
Tjänster och gentjänster.
Skicka en kommentar