1977 fick jag en lillebror. Jag kan fortfarande minnas de är gula frottésmåbyxorna och den där vita tröjan har Majlis nu. Jag minns den där marinblå tröjan med något slags seglarbroderi på. Mamma hade en likadan om jag inte minns fel. Och tapeten i mina föräldrars sovrum... och det där stora lapptäcket, vart tog det vägen? Majlis är ju lite lik min bror, tycker jag. Och på den översta bilden så är jag inte helt olik mitt äldsta brorsbarn Sigge. Man undrar ju vad det är hon kommer att minnas från vårt hem när hon blir lite äldre?
Nu softar hon mest, åker vagn en hel del och äter en massa. 7 ½ cm längre på 5 veckor, inte undra på att hon måste sova och äta hela tiden då. "De växer så snabbt" säger alla. Det motiverar oss att köpa fina kläder på loppis till henne. Även fast de är för stora. Som den här lilla röda kappan. Insydd i ryggen och med dubbelknäppning med knappar av glas. Fodret är mjukt. Blombroschen upptäckte vi först när vi kom hem. Blomman Majlis.
En synnerligen trevlig adventshelg önskar jag er!
6 kommentarer:
Hvor skønne billeder...selv jeg kan se lighederne fra tidligere billeder af din brors barn, og syntes også at jeg kan se ligheden mellem din bror og Majlis... Hvor utrolig heldigt det var at det var dig der fik mulighed for at købe den fine jakke....hun er og bliver en vældig fin klædt lille dame. rigtig god aften til jer...
Gud så underbart Ulli! Jag glädjer mig såå mycket tills jag kommer hem! :)
fina bilder och vackra ord. Majlis kommer vara sötast någonsin i den där kappan.
sluta genast upp med att länsa loppisarna på alla vackra fynd.
nästa helg kommer jag och då måste det finnas något kvar.
jag hade köpt den röda kappan på studs, så vacker!
och bilder på dig när du håller i bäbisar, det är så fint och det ger sådant perspektiv på livet.
tänk om det sen blir så att majlis sitter på nästa bild och håller i en bäbis.
livet tar aldrig slut det virkas in i varandra och är en enda lång släkt.
Joanna: Att Majlis en dag kanske kommer att bli mamma, det slog mig en natt när jag höll på att byta på henne när vi fortfarande var kvar på BB. Det kändes helt hemskt, jag höll på att börja grina faktiskt. Men ja, så är det. I evigheters evigheter. Tack för fina ord!
Vad fina ni är, du och Majlis :)
Skicka en kommentar