Jag åkte till Dådran

Jag åkte till Dådran, ja, det var just vad jag gjorde. Dådran, jag blir glad över att säga det ordet, känns som en släkting till Ätan, Niskan, Lagan, Viskan... Ensam på skogsvägar färdades jag innan jag nådde den lilla bruksbyn i östra Dalarna. Dådran borde jag åka tillbaka till när det blir varmare ute. Där finns tydligen en gammal kägelbana, men den var inte anledningen till mitt besök, så den har jag inte sett ännu.

Snötäckt skog på håll ser ut som en mohairtröja. Och den snötäckta skogen som jag såg under min färd hade dessutom den kulör som jag säkert skulle ha önskat mig på en mohairtröja.

Jag har fått ett pris från Solig för att hon tycker att jag har en inspirerande blogg. Det gjorde mig väldigt mallig att få ett pris från henne eftersom jag tycker att HON verkligen har en inspirerande blogg! Men som jag skrev här, har jag dessvärre aldrig varit någon större anhängare av kedjebrev och en sån här utmärkelse är ju en typ av kedjebrev. Priset går ut på att skriva 7 intressanta fakta om sig själv och precis som förra gången berättar jag i alla fall en intressant fakta. Kanske inte precis om mig själv, men lite om vad jag sysslar med nu om dagarna. Och kvällarna.

Jag har inte bytt arbetsplats ännu. Hela februari är jag kvar på Dalarnas museum. Där håller jag på att rigga ett trädgårdsseminarium som ska gå av stapeln lördagen den 10 april. Trädgårdsseminarium på temat historiska trädgårdar, framförallt med inriktning på villaträdgårdar. Föreläsarna är bokade, butiken håller på att ladda upp med litteratur och andra prylar på ämnet trädgård och snart är programmet också klart och den officiella inbjudan kommer att gå ut. Men här och nu får alltså ni, kära läsare, lite het förhandsinformation. Bara att boka in 10 april i almanackan, så lovar jag att återkomma med själva anmälningsförfarandet så snart inbjudan är klar! Självklart kommer jag att gå!

Om kvällarna läser jag Hem i Sverige, bygge, trädgård och inredning, en fantastisk tidsskrift som jag har några nummer av från 1940-talet. Här finns underbara reportage om inredning, konsthantverk, byggnader och just trädgård. Annonserna är tjusiga och optimistiska på det där viset som präglar sent 1940-tal. Vad sägs t ex om putsen Para som håller "källaren fullständigt skyddad mot fukt och väta, ja, t.o.m. då den utsättes för direkt vattentryck"? Eller vad tror ni om stålresårsmadrassen Ideal som utlovar "Härlig sömn"?

Priset jag fick av Solig skickar jag vidare till alla de bloggar jag brukar läsa! Ibland möter jag människor som uttalar sig kategoriskt över bloggar, att bloggar är värdelösa. Om man tycker det så bör man undvika att läsa dem. Det är så lätt, bara att låta bli att skriva i adressen i adressfältet... För mig är många bloggar viktiga, de ger mig inspiration och hopp och även fast jag inte alls känner många av er i "verkligenheten", så känns det som att ni tillhör mina kompisar på något vis... Och tack för alla kommentarer som jag får här, de gör mig också så glad!