Den här klänningen har hängt i min garderob ganska länge nu. Min mamma hade den på slutet av 1970-talet. När jag kom på att den var fin, så gjorde jag en ändring på den på en gång. Klippte av den i en för mig, bättre längd. Så, in i garderoben igen. Ärmarna var långa och avslutades med manschetter som var för tok för smala för mina handleder. Dessutom hade den en fyrkantig ringning med ett sprund, vilket var direkt fult. Den har blivit hängande i garderoben ganska länge, för det kändes alldeles för jobbigt att ta tag i det hela...
Inför öppningarna av de nya fasta utställningarna på Dalarnas museum igår, tänkte jag att jag måste klä mig i något som kommer så pass nära kurbits som möjligt. Plockade ut klänningen ur garderoben och började klippa i tyget. Ett tag var jag verkligen ute på hal is och det var när jag gav mig i kast med halsringningen... Men det lyckades! Ärmarna åkte av och är nu trekvartslånga med resåravslut. Som om inte den där blomprakten var nog krängde jag också på mig en folkloristisk sjal som jag köpt på H&M för några år sedan. Det här blev ju toppen, jag har fått en ny klänning som jag genast känner att jag gillar mycket!
Nedan, en bild från tiden då det begav sig. Den enda bilden jag hittade från klänningens tidigare liv. Dock syns den ju inte så bra som jag hade önskat. På bilden syns mamman, brodern och jag. Det är julafton år 1978.
5 kommentarer:
Åh, du kan vara riktigt nöjd med klänningen. Hoppas att ni hade fin öppningsdag på museet också.
Nu ska jag blogga om min helg bland folkdräkter :)
Härligt! Underbart! Du har ju en klar fördel,passar i allt! Fantastiskt roligt att läsa och se!
Mera återbruk åt folket!
Vilken mamma du har som har sprt så mycket på vindar och bodar!!!!!
Kul! Jag känner igen den där loppisen! Fina bilder som vanligt. Du kan verkligen förfina vintage-stilen!
Men tack så mycket!
Skicka en kommentar