Idag har jag varit på ett slöjdseminarium hela dagen. Det är Gästriklands hemslöjdsförening som under hösten ordnat seminarier på temat slöjs som näring. Ytterligare sex seminarier är planerade till våren. Föresläsare under dagen har varit Anna Sjons Nilsson som arbetar inom konst, konsthantverk och slöjd. Under dagen diskuterades just de begreppen. Vad är vad och måste man ha en gräns mellan begreppen? Nej, enades vi om. Det måste väl ändå vara resultatet som räknas. Nu säger ju jag förstås inte att jag arbetar med slöjd när jag drejar mina bruksföremål, jag säger att jag är konsthantverkare som arbetar med brukskeramik... Ja, det är inte helt lätt det där och det kräver kanske lite eftertanke...
Under eftermiddagen arbetade vi praktiskt. Vi fick göra dalahästar av potatisar och tändstickor. Vi målade dem med akrylfärg och det blev en salig blandning av höstar! Och vi fick klippa pappersark till snöstjärnor. Vi schablontryckte mönster på pappersdukar. Det var så kul, jag ville att det aldrig skulle ta slut! Min häst kan vrida på huvudet och den är väldigt snäll. Som ni ser. På vägen hem fick den stanna på lite vinterbete i Boulongerskogen.
2 kommentarer:
Vilken fin häst! Och så uttrycksfull; på den högra bilden ser den liksom vädjande ut, på den vänstra full i fan och i Boulognern nöjd. Slöjd eller inte du är en sann konstnär!
Ja och vet du? När vi gick från seminariet och jag sa hej då, då vände hästen på huvudet och liksom tittade på dem jag pratade med. Levande.
Skicka en kommentar