Majlis leker

Ja, det är så hon säger själv. - Majlis leker. Och jisses så hon leker! Dockorna är trogna följeslagare. Med dem följer väskor som ska packas, bilar som ska köras, cyklar som ska cyklas och barn som ska köras till förskolor och till mormor. Det är mat som ska lagas och kakor och kaffe som ska fikas. Ibland blir dockorna sjuka och då måste de få sprutor och medicin...

I vår hylla i matrummet har några smådockor fått ett alldeles eget hus nu. Tre rum, utan kök, bor de i. Med väldigt exklusiva mattor i form av mina små flamskvävnader! Så där framför hyllan brukar hon stå, plocka med dockorna och prata för sig själv. - Oj, oj, oj, lilla gumman. - Så, nu hon mätt i magen. - Nu hon sova. Otroligt gulligt att se. Och höra.

Mallgrodan vill gärna visa er en grej

Kolla på mig då! Jag har virkat mitt livs första klädesplagg! Det har tagit lång, lång tid, men sjalen är faktiskt färdig nu! Jag är hemskt mallig och stolt! Visst är den fin?

Jag har använt mig av mönstret som Malin visade på sin blogg. Det var inte alls svårt när jag väl var igång, däremot rätt långtråkigt när varven började bli riktigt breda. Då hände i princip ingenting. Efter att jag har virkat sjalen är jag än mer imponerad av alla er som stickar och virkar vantar, strumpor, sjalar och tröjor på löpande band. Ni är fantastiskt duktiga!

Jag har virkat sjalen i mjukaste alpacka. Den är antagligen väldigt varm, har inte provat den ute ännu.

Förresten så har jag vunnit en sjal i en utlottning som Malin hade på sin blogg för några veckor sedan. Tänk va, att ge bort en så fin skapelse! Jag blev alldeles knäsvag av lycka när jag fick reda på att jag var vinnaren. Väntar med spänning på Malins sjal. Läs här vad fint hon skrev om mig- och om oss- när jag vann!

Tack till Amanda som hjälpte mig att fota!

Det fantastiska

Jag glömmer bort det emellanåt, det personer som drejar för första gången brukar häpna över; från en klump lera kan jag forma upp tunna, tunna väggar. Alldeles mjuka till en början, tål knappt minsta lilla beröring. Bara några timmar senare så hårda att man utan problem kan lyfta formen. Och sen, efter bränning, hårt och så tätt att det håller vätska.

Det är faktiskt fantastiskt med lera!

Nya älsklingar

Först och främst vill jag berätta att min Johan har startat en blogg! I den visar han sin konst. Så ni som sett Johans tavlor skymta förbi på min blogg - och har kommenterat dem - kolla in den!

Jag blev också glad att Miriam med Miriams kafferep har börjat blogga under eget namn igen, efter en lång tids uppehåll. En helt ny, fin blogg har hon skapat. När jag såg den började det klia i fingrarna på mig att fräscha upp min egen blogg... Miriams blogg är fantastisk inspirerande för mig som gillar kläder från 1930-40-talet.

En helt ny bekantskap för mig är Anna McClurg från USA. Jag hittade henne via en kommentar hos Malin Bohm. Nu har jag inte hunnit kolla tillbaka så långt i Annas blogg men hittills älskar jag precis allt jag sett där! Så fantastiskt vackra kläder hon skapar!

Samtliga bilder ovan är lånade från respektive blogg.

Om jag själv får välja

Maria undrade om jag inte kan berätta lite om min favoritkeramik. Visst kan jag det!

Jag är lite av en muggsnobb, måste jag erkänna. Fast det är faktiskt inte alltid, precis som Maria skrev i sin kommentar, de finaste muggarna och skålarna som man har hemma, som blir de mest använda...

Här är mitt val en vanlig helgfrukost. Jag brukar nästan alltid alternera mellan två olika muggar som jag gjort och här är en av dem. Jag tycker mycket om den helt enkla, raka och lite breda formen. Mönstret gillar jag också. Den är egentligen ultimat, om det inte varit för hänkeln... Ska berätta mer om den längre fram i inlägget.

Ja, egentligen är det bara muggen som jag väljer bland det drejade som jag har. Både skålen och fatet är industritillverkade. Skålen är från IKEA´s 365+serie och assietten heter Lansett och kommer från Gefle. Just den servisen växte jag upp med. För något år sedan sprang jag på en massa tallrikar och assietter på Myrorna och köpte dem. Äggkoppen i teak är köpt på loppis för säkert 10 år sedan och glaset också gammalt, kanske från IKEA det också. Skeden har jag ärvt efter min farmor.

Och tittar man lite mer över bordet så ser man de val de andra två familjemedlemmarna gjort. Majlis, inget drejat, bara industritillverkat. Johan väljer min mugg Stege i alla fall!

Men någon timme efter frukosten dricker vi förmiddagskaffe och då väljer jag alltid någon av dessa muggar. Den främre är gjord av Anders Fredholm och de tre där bakom av mig. Och varför är då dessa så bra? Hänklarna, gott folk! Det är hänklarna som skiljer ut en ok mugg från en ultimat mugg. Menar jag. Och här menar jag då att hänklarna gör dessa muggar till ultimata muggar.

Jag vill att hänklarna ska vara lätt konvexa på ovansidan men sidorna måste ha en distinkt, nästan vass, kant som liksom släpper fram underliggande lerkulör genom glasyren. När det blir för runt där på kanterna tycker jag att det blir mesigt och... obestämt... Sen är anslutningarna till muggen jätteviktiga också. De måste vara naturliga och av den anledningen drar jag alltid hänklarna från muggen. Man sätter på en liten hänkklutt på muggen och liksom mjölkar fram hänkeln därifrån med hjälp av vatten. Därefter svänger man till den och sätter fast den i dess nedre del. Även där är anslutningen viktig. Det får inte bli för vasst. Även muggens övre kant är jätteviktig och det är en bit som jag själv känner att jag ska jobba mer på för egen del.

Anders mugg här ovan är ultimat både vad gäller form, storlek och hänkel. En annan mugg som jag har och som jag älskar hänkeln på, är den här. Båda dessa muggar fungerar som inspiration för mig när jag vill förfina och förbättra mitt sätt att dreja och hänkla.

Jag älskar ull!

I förra inlägget hintade jag för er om den senaste tidens fynd jag gjort. Nu ska jag berätta lite mer kring dem. Det hela började redan innan jullovet och först ut var den här lilla västen. Den hittade jag på en loppis i stadens utkant. Priset, 6 kronor, kändes alldeles perfekt för mig! Jag har länge varit på jakt efter en liten nätt väst och den här är ju än bättre än vad jag tidigare önskade! Det bästa med den är den relativt höga, runda halsringningen!

Den här goströjan hittade jag på Erikshjälpen för 75 kronor. Det är inget exklusivt över den, den är bara mysigt. Tänker mig den till jeans. Och framåt våren kommer den att bli en jättemysig varm tröja att använda som jacka!

Sen blev det jullov och jag hängde en del på Myrorna. En vacker dag hängde den här grå lilla godingen där. Kanske är ullen något för hårt tvättad, eller så ska den se ut så här? Jag har myst i den varje kväll sedan den blev min! Jag älskar små, nätta koftor! Den här koftan kostade en bit över hundringen och det är rätt dyrt, tycker jag, men jag kunde ändå inte motstå den.

Vid samma besök som jag hittade den grå koftan, köpte jag den här koftan/jackan. Från det gamla klassiska märket Busnel. Tjock, fin ull. En kofta en bit ifrån min stil. Den känns lite märkvärdig. Den ska jag använda vid viktiga möten. Fin till jeans i vår. 85 kronor.

Sist, men absolut inte minst, mitt senaste fynd. Koftan från Oleana. I ull och silke och precis i mina färger, hängde den på Myrorna för 245 kronor. Det kan man ju tycka är väldigt dyrt för något från Myrorna, men då ska man ta i beaktande att koftor från Oleana är väldigt dyra om man köper dem nya. Koftan är liten och nätt och passar mig perfekt. Vacker som en tavla. Jag är väldigt nöjd! 

Fulla skåp

En av mina garderober. Hängaren är nerböjd av tyngden från mina klänningar. Hyllorna ovanför är proppfulla av stickade tröjor. Under jullovet har jag gjort några riktigt fina tröjfynd på loppisar, men... de får ju för sjutton inte plats här inne!

Dessutom. Så många klänningar och annat fint som har blivit för litet! Sorgligt men sant. Jag bestämde mig för att rensa mina lådor, garderober och gömmor!

Utvalt är uppdaterat! Igen.