Ett axplock av vårens keramik

Som jag redan har visat i ett tidigare inlägg, så har jag ju så smått börjat att jobba med en vitbrännande lera. Den ersätter inte på något vis min vanliga rödbrännande, men just nu känns det nytt och kul att jobba med den vita. Den arbetsprocess jag har med den röda är tre dagar, med den här vita förkortas det hela med en dag, då jag slipper moment med att engobera både in- och utsida. Eller, ja, det skulle jag ju kunna göra med den här vita också, men oftast låter jag den vita lerskärven fungera som bakgrundskulör. Och ni skulle bara ana hur pass stor skillnad det är i känslan att rista i en engoberad vit lera mot för en engoberad rödbrännande! Muggen bredvid min skål här ovan, den har Åsa Olofsson gjort. Nu hittar henne på Instagram som @asaannakarin. Kolla in vettja!

Den här muggen har jag gjort till min pappa som har fått problem med sina fingrar på äldre dar. Det här handtaget är lätt att hålla i och muggen används flitigt av honom.

I den vita leran gjorde jag också den här muggen till mig själv. Mönstret är inspirerat av ett par byxor jag har. Engoben blev lite tunn och jag har gjort fler muggar med detta mönster efter den här första provmuggen. Där är inte den svarta kulören ojämn, men det blev faktiskt inte alls så bra som jag tänkt att det skulle bli, ser mest platt och tråkigt ut. Så nu gillar jag den här första muggen bäst. Den har en fin levande yta och är väldigt god att dricka kaffe ur!

Den här lilla pluttmuggen kom ur den senaste ugnen. Det är årets semesterkopp till mig själv. Är väldigt nöjd med hur mönstret och engoben funkar ihop. Muggen känns mjuk och är väldigt skön att hålla i. Känner på mig att den har goda chanser till att bli sommarens favorit!

Under våren har jag gått och blivit huskeramiker till Kvarterskrogen Matildas här i Gävle. Det började med kaffe- och espressokoppar och har sedan gått vidare till små kannor, förrättsassietter och fat/skålar till ostron. Det är både kul och utmanande att göra grejer efter andras önskemål. Och med önskemål menar jag här framförallt mått. Jag har fått göra om espressomuggarna två gånger eftersom den första omgången muggar blev för stora. Vid det andra försöket drejade jag jättejättesmå muggar, och då blev de perfekta!

Assietterna har det verkligen gått troll i. De har spruckit vid engoberingen, spruckit i ugnen, och som om inte det var nog klantade jag till mig i dag och tippade ner en hel trave färdiga assietter i golvet… Vissa former är det så där med, de för med sig otur och man ska helst inte befatta sig med dem. Eller så ska man bara övervinna dem. Nu ska det vara slut på olyckor med dessa fat hoppas jag. Imorgon levererar jag allt till restaurangen. Och snart måste jag såklart gå dit och äta finmat på min keramik!