Idag har jag och min kollega Daniel hållit ett föredrag för Bygg- och miljönämnden i en grannkommun. Föredraget rymmer bland annat en del kring “Varsamt förhållningssätt”. Vi tog fram flera exempel på hur byggnader har behandlats. Före- och efterexempel. Både lyckade renoveringar och mindre lyckade sådana.
Jag tog en tur förbi Skomakarns för att få en så färsk bild som möjligt. Ni minns kanske att jag skrev om huset sommaren 2011, då det var till salu. En riktig dröm till hus, om än med stora ombyggnadsbehov invändigt. Jag skrev ju om det flera gånger därefter, då de nya ägarna gick igång med renoveringen. Senaste gången här, och då såg man tydligt åt vilket håll allt barkade…
Nu är ombyggnationen klar. Med en fet altan längs hela framsidan. Om somrarna står det dessutom ett frescht partytält på altanen…
Huset är förlängt, fönstren utbytta, nya öppningar upptagna, panelen är bytt, entrén är flyttad och taket är omlagt. Från lertegel till svart t e g e l i m i t e r a n d e p l å t ! Min absolut värsta taktäckningstyp. Ja, förlåt till alla mina läsare som eventuellt har ett sådant tak, men ursäkta, svarta tegeltak har existerat i väldigt liten utsträckning i vår byggnadshistoria. Oftast då man ser ett mörkt tegeltak rör det sig om ett taktegel som är glaserat. Det är exklusivt och finns på tjusiga, påkostade byggnader. Men. Väldigt ovanligt.
Bara den riktigt uppmärksamme kan se på skorstenen att det är en gammal byggnad som döljer sig bakom allt smäck.
Jag är helt fucking mållös.
15 kommentarer:
Åh, herregud! Vad har de gjort!? Pratade om huset efter en.promenad i hille häromdagen och jag hänvisade till dina blogginlägg. Men vi kunde inte hitta huset där vi gick... Det har ju fått sin förklaring nu...
Sorgligt! Förstår upprördheten. Om de ville ha ett nytt hus så borde byggt ett nytt hus istället. :(
Herregud, vilken förödelse. Om de ville ha ett typhus kunde de väl bara valt fritt i katalogutbudet och köpt en tomt istället.
Jeg savner ord - trist, trist, trist - en skandale.
Jisses vad fult. Om man ska renovera så att huset ser så nytt och plastigt ut kan man väl lika bra bygga nytt o låta de gamla husen köpas o renoveras av dem som gillar den gamla looken
Det där förhållningssättet är tyvärr standard där jag bor. Och jag tror att ägarna känner sig stolta för att de renoverat i "gammal stil". Förstår fortfarande inte folk som köper ett hus och ändrar varenda detalj i det. Om det nu inte var huset ni ville ha, varför köpte ni det ens?
/Bloggläsare med svart plåttak (dock i hyrt hus, jag hade inte valt det själv)
Jag och min vännina brukar prata om hus med och utan själ, och hur underbart det är med fina gamla hus som har själen kvar. Det känns som att detta hus har gått från en gammal själ till själös. Tack för att du visar så fina vardagsbilder.
/Linda
Daniel! I det här fallet vet jag att ägarna hade för avsikt att renovera huset så att det "gamla" blev kvar. Det skrevs nämligen en debattartikel i en av morgontidningarna här, om just den där ombyggnationen. Ägarna kommenterade. De är säkert nöjda och tycker att de bor i ett gammalt hus. Men man undrar ju vad det var som de föll för. Var det bara prislappen?
Jag tyckte att det blev fint jag :). Bättre att huset tas om hand än står och faller ihop för att ingen vill ha det. Eller? /p
Jag minns att jag läste dina inlägg om detta hus! Man ser väldigt ofta i husannonser att gamla hus och gårdar är varsamt renoverade i "gammal stil", men ser man på bilderna så är det som ett nybyggt hus, och allt går i vitt. Det bästa med gamla hus är naturmaterialen, skåpen och känslan. Jag hoppas att det är det man köper, och vill behålla. När jag kikar på husannonserna tänker jag ofta att jag önskar att de inte gjort något alls. Vi har gjort om en del, men behållit formen på fönstren, och eterniten är fortfarande kvar....
Anonym! Jo, jag håller helt med dig om det! Absolut. Just i det här fallet var huset inte på något vis på väg att falla ihop och det ligger i ett tättbebyggt, populärt bostadsområde ca 6 km från centrala Gävle. Tror att många otroligt gärna skulle vilja ha ett hus likt det såg ut innan makeover´n. Nu talar jag exteriören. Inuti behövde väldigt mycket göras. Till exempel var duschen i källaren, typ direkt på ett jordgolv...
Det kanske var av praktiska skäl som man valde det tak man valde i det här fallet. Jag la plåttak på vår gamla lagård. Det låg tegel där förut men jag är höjdrädd och min pappa är 91 år och ännu mer höjdrädd än jag så ingen av oss ska upp och klättra på det taket för att t.ex lägga tillbaka en panna som blåst ner etc. Jag tycker mitt plåttak är jättevackert. Visst, det kan inte bo några svalor där längre och det är trist men för både min plånbok och för mitt hjärtas skull så är det värt det :)
Det kan jag förstå. Plånboken styr ofta, även fast jag rätt ofta funderar över hur mycket pengar folk har. Särskilt när fullt fungerande hus och byggnadsdelar byts ut till något som ska vara "vackrare". Inom kulturmiljöbranschen byts ofta uttjänta tak på tex lador och ekonomibyggnader till plåttak, just av praktiska skäl. Då allra oftast till pannplåt. Jag tycker att det är synd att ägarna lade den här typen av plåt på huset, när det tidigare hade haft tegel. Gillar hot inte tegelimiterande plåt, men tror ändå att det hade varit bättre med röd sådan här. På våra små uthus vid sommarhuset ligger plåt, eternit och papp. Plåten funkar nog ett tag till men när vi ska göra om de andra talen kommer det att bli papp.
Det här gör mig deppad. På riktigt. Har en renovering i byn som vi följer på avstånd och hoppas innerligt att det inte slutar så här. Vi valde vårat fd ruckel med omsorg just för vi ville ha ett äldre hus med många detaljer kvar. Man behöver inte vara miljonär för att renovera ett gammalt hus med rätt material. Allt behöver inte heller vara original men man kan respektera husets själ när man renoverar.
Själlöst är rätta uttrycket. Många slänger idag verkligen ut barnet med badvattnet. Så mycket som går att ta tillvara och fixa när det gäller äldre material. Hur länge håller det nya max 10 år sedan är det dags igen...
Skicka en kommentar