Vad gör en bra mugg?

Jag ser former överallt. Och jag funderar mycket över former.

Vad gör en bra mugg?

Självklart finns inget entydigt svar på den frågan. Alla har vi olika smak. Och olika händer. Emellanåt när jag pratar om handdrejade muggar med olika personer, slår det mig att många i första hand tycks välja mugg utifrån kulör. Form och känsla kommer senare. Många blir lite överraskade när de får fler verktyg till att bedöma en drejad mugg. Överraskade, men glada.

Jag kan inte rangordna det jag tycker är viktigt, men här kommer några av de delar jag vill ska funka:

Form, tyngd, tyngdpunkt, känsla i handen, känsla mot munnen, yta och kulör.

Alla de här delarna behöver harmoniera. Det betyder alltså att en form kan kännas “fel” en gång, men helt rätt en annan, beroende på att hänkeln är olika utformad. En hänkel måste ta hand om formen. En vid kopp med en smal hänkel kommer antagligen att kännas vinglig i handen. Här behövs en bredare hänkel. Placeringen av hänkeln är också viktig. Högt, mitten, lågt, detta spelar stor roll för hur muggen känns i handen. Hänkeln måste ha en naturlig anslutning till muggen, vara ett med den. Av den anledningen gillar jag bäst hänklar som är dragna direkt från muggen. Självklart finns det också undantag till detta! Om hänklar har jag skrivit flera gånger tidigare, bland annat här!

Muggens kant är viktig. Den får inte vara för tjock, men absolut inte heller för tunn. En tunn kant – och ett tunt gods över huvud taget -funkar bättre på en liten kopp, än på en större. Det är lätt att tro att en kant kan avslutas hur som. Det är ju slutet bara... Jag tycker att kanter är något av de svåraste. Hur den ska luta, var den högsta punkten ska ligga, osv, osv.

En väldrejad mugg på, säg 300 gram lera, kan upplevas mycket lättare än en nybörjarmugg av samma mängd lera. Det beror på att tyngdpunkten antagligen ligger lägre i nybörjarmuggen. Det är svårt att få med sig leran upp när man inte riktigt behärskar drejningen.

Vidare tycker jag att muggens form på insidan ska överensstämma med formen på utsidan. Det betyder till exempel att en cylinderformad mugg helst ska ha en platt botten och ca 90 graders vinkel mellan botten och vägg på insidan. En mugg med soppskålsform, med mjukt rundade väggar, kan med fördel ha en rundare botten invändigt.

Det är positivt om muggarna går att stapla på varandra men inget jag har som krav. (Staplar dem ändå!) Har allt mer börjat dreja helt cylinderformade muggar, eller cylinderformer med något smalare diameter upptill, än nedtill. Då blir det problem med staplingen…

I likhet med till exempel broderi, där många brodöser menar att baksidan ska vara minst lika fin som framsidan, tycker jag att en muggs botten bör vara arbetad och inte lämnad åt slumpen. Av den anledningen beskickar jag, med några få undantag, alla mina former.

Även fast jag i princip bara använder handdrejade muggar, menar jag inte att sådana automatiskt är bättre än fabrikstillverkade. Jag minns ett citat jag hittade i en Hemslöjden för något år sedan. Reportaget handlade om den perfekta muggen och lyder så här: “…väljer hon hellre en välgjord fabrikstillverkad kopp än en dålig handgjord.”

Men när en handdrejad känns rätt, ja, då är den oslagbar som mugg!