Något om mina verktyg

Tänkte berätta lite för er om de verktyg som jag använder i min verkstad. Tänker ofta på att det är så få verktyg som behövs när jag drejar, men till hela processen behövs desto fler.

Det viktigaste verktyget – mina händer. Att de funkar och att de kan. Att mina fingrar kan känna precis i vilket stadie av torkning en form är i. Att fingrarna har lärt sig klara av starkt hetta. Jag kan plocka ur keramik ur en rätt varm ugn!

En av mina absolut bästa investeringar här i livet – lerkvarnen! I den kvarnar jag lera och slipper på så vis knåda den för hand. När man drejar stora serier, som jag gör, sparar man både handleder och tid på att kvarna leran.

Ut kommer den som en lång korv och från den skär jag mina klösar i precis den storlek eller vikt jag behöver. Alla klösar blir exakta, vilket är viktigt när jag drejar t ex muggar, där jag vill att alla ska bli lika höga och lika breda och kännas lika tunga/lätta i handen.

Lerkorven kommer ut på en liten bana som jag och pappa har byggt. En sinnrik konstruktion bestående av en grov tygremsa klädd på en konstruktion med rullande rundstavar i sidorna. När lerkorven landar på banan, åker tyget med och leder ut lerkorven från lerkvarnen. Konstruktionen är ingen  jag själv kommit på, men den här banan gör mig så glad emellanåt. Den är ju så smart!

Drejskivan. En självklar investering för en keramiker som drejar. Jag har en Brent med en rätt stor drejplatta. Köpte drejskivan för 17 år sedan och sedan dess har jag bara kört på. Har aldrig servat den och den är fortfarande stark och tystgående. Älskar den. SÅ värd sitt pris!

När jag drejar använder jag få verktyg. Oftast handlar det om dessa. En svamp som jag haft sedan 1994, (en bra svamp byter man inte ut i brådrasket!) En gång trodde jag ju faktiskt att den hade försvunnit. En fruktansvärd känsla…) ett sken som en gammal kollega gjort till mig, en bambupinne som jag gjorde på folkhögskolan 1994, en trekantslinjal som jag använder som sken, en linjal som jag mäter upp den första formen med och slutligen en skärtråd. Just skärtrådarna är det verktyg som byts ut undan för undan. De går sönder efter ett tag och de är mycket enkla att göra själv.

Ibland kan jag behöva torka en form en aning innan jag kan lyfta den från drejskivan. Då är min varmluftspistol en trogen vän! En riktig trotjänare som ska bytas ut mot en ny nu under våren. När jag drejar stora former, brukar jag få hjälp av pappa att lyfta av formen från drejskivan. Fyra händer är bättre än två och jag har lärt honom hur man lyfter av en alldeles nydrejad form, utan att trycka till den.

Jag har inget torkrum eller torkskåp, som de allra flesta keramiker har. Jag kör med tunn plast över mina grejer istället. Sådana där tunna avfallspåsar på rulle, ni vet. När man gnussar upp de påsarna blir de alldeles mjuka och gör sällan någon skada på formerna. När jag inte hade en egen ugn, utan brände all min keramik i stan, packade jag oskröjat gods med såna här påsar som emballage. Väldigt bra! Till min hjälp att plasta har jag mamma. – Lägg på plast väldigt noga vid 20.30 ikväll, kan jag säga till henne innan jag åker från verkstan. Och när jag kommer nästa dag har jag perfekt torkat gods för att jobba vidare med!

För dag två är det dags för beskickning/svarvning. Det är bottnarna som fixas till då. Till det använder jag slingan till höger. Jag signerar mina grejer med den lilla pinnen med vässade ändar. Hålen i blomkrukornas bottnar gör jag med verktyget bredvid slingan. Den lilla svarta pinnen tog jag från en “slängahög” på folkhögskolan 1993. Pinnen är perfekt när jag sätter fast mina hänklar. Jag stryker liksom fast vissa lerdelar med den. Den är nog mitt finaste verktyg, jag tycker så väldigt mycket om den lilla pinnen i svart trä. Höll jag på att tappa bort en gång… Och så svampen. Igen. Viktig genom hela processen!

När jag ristar mönster i mina former använder jag den här lilla minislingan. Jag hamrar till slingan med en hammare, för att få till rätta formen. Hade en ultimat slinga tidigare, men de slits ner med tiden och till sist går de av. Den här är inte toppen, men det funkar.

Naturligtvis använder jag fler verktyg i min verkstad. På hyllorna syns några. Toalettborstar till att röra upp engober och glasyrer med, en våg till att mäta upp engobe- och glasyrråvarorna med, en bänkslip till att slipa bort stiltsen/trefötterna med. Alla mina former står nämligen på sådana I glasyrbränningen. En liten, liten sopborste och skyffel. Jag har ingen golvbrunn i min verkstad. Golvet går alltså inte att skölja rent. Det funkar det här också, men jag skurar av golvet nästan varje dag jag jobbar i verkstan. Det blir helt enkelt FÖR dammigt annars.

Och sist, men i n t e  minst – ugnen! Min bästa investering! Möjlig tack vare ett lån från mamma. Ugnen är från Rohde och köpt genom Seeman. Den är toppmatad och på 200 liter. Är väldigt nöjd med den! Har tutat och kört sedan jag köpte den, vilket var typ 2008. Aldrig några problem!'

Vilka verktyg behöver ni till ert skapande? Visa gärna!