Om det här med att tänka sjuttio steg framåt. Det kan jag (lyckligtvis) också göra på ett positivt sätt.
Jag vet redan vilka skålar vi ska äta vår frukost ur i det där köket. Köket som jag redan räknat ut badar i morgonsol. Jag vet redan hur det kommer att kännas när vi går ut barfota innan frukosten för att leta fram några smultron i rabatterna. Jag vet förstås inte om det verkligen finns smultron i rabatterna men om det inte skulle göra det så får vi plantera några tuvor där.
Jag vet också redan hur det kommer att dofta i huset när jag bakar. Och jag vet vilka personer som jag ska bjuda in till kafferepet i salen. Det blir en brokig skara människor, vill jag lova. Och kafferepsservisen, den har jag redan. Hela sexton delar har jag av servisen som Karlskrona porslinsfabrik tillverkade under 1940-talet.
Och det där oinredda vindsrummet. Jag vet redan hur bra det kommer att bli när vi inreder det till Majlis rum. Hur en stor matta ska ligga mitt på golvet. Hur rummet ska delas av en smula så att vi ändå har kvar en bit av vindsutrymmet.
Jag vet hur bra det ena uthuset kommer att bli som gäststuga. Eller kanske som ett miniorangeri. Eller både och.
Och tänk vad härligt det blir om kvällarna då vi ska cykla till sjön för att bada. Helt galet, men jag har ju faktiskt redan tänkt ut vad vi ska använda för schampo och tvål för att vara så skonsamma mot sjön som möjligt.
Jag vet redan hur en solig heldag för en kompis ska ordnas. Hur den dagen kommer att uppfylla vännens dröm.
Men.
Vi har ju inte köpt huset än. Det är nu mer än fyra veckor sedan vi lade budet. Men säljaren vill inte sälja fastigheten till det priset. Men har heller inte klart för sig till vilket pris hen vill sälja. Säljaren vill ta dit någon som kan värdera möblerna (som vi bakat in i vårt bud) men när denna värderare kan komma är oklart. Låst läge med andra ord.
Jag drömmer vidare.
11 kommentarer:
Jag håller tummarna
Jag tycker att säljaren borde värdera dina tankar på hur du ska ta hand om huset! Fint skrivet, hoppas verkligen huset blir ert.
Irene! Allt sådant är framfört till mäklaren som i sin tur skulle berätta för säljaren. Hur mycket vi gillar huset, möblerna och stilen öht. Hur vi inte kommer att förändra något men gärna vill se gamla fotografier på trädgården. Hur vi gärna vill träffa säljare. Och prata både hus och förritin. Hur vårt hem är inrett med loppisfynd. Och hur vi köper de flesta av våra kläder på secondhand. Vad vi jobbar med, osv,osv
Så vackert skrivet, och så olidligt att vänta! Håller tummarna och önskar att ni snart får ert hus.
Åh vad fint det kommer att bli! Bästa Hälsingland och fina huset! Måtte säljaren bara ta sitt förnuft till fånga och förstå att ni måste få köpa det där lilla paradiset snart!
Åh, vad jag håller tummarna! Har undrat hur det har gått med huset.
Otroligt fint hus! Linoleum mattan i köket skulle man ju gärna vila ha! Hoppas det går vägen!
Drömmarna är halva köpet, och blir det inget av, så är det någon mening med det också. Kanske att drömmarna blir någon annanstans, men de hjälper en att hålla hjärnan frisk. Jag håller i vart fall tummarna, huset skulle bli ett lyckligt hus med er i!
Hvor er mennesker dog underlige - sælgeren burde jo takke dig for at du vil købe huset og bevare det -- håber det snart løser sig med hushandelen.
Åh vad jag förstår drömmarna, bilderna, allt det där som går att veta och känna *innan*. Även om det i mitt fall var en liten lägenhet hade jag redan hunnit flytta in hundra gånger om innan budgivningen var slut. Och sedan tusen gånger till innan det äntligen blev verklighet.
Håller alla tummar för att ert bud blir accepterat!
Det är så spännande att följa husdrömmarna på din blogg. Hoppas att husköpet går vägen. Men börjar så smått undra vad det är för en hen, egentligen som förhalar försäljningen såhär? Du borde väl ändå kunna få ett rimligt motbud åtminstone, eller? /U
Skicka en kommentar