En gråkall fredag. I fikarummet på jobbet. Kaffe efter maten. Främmande röster i korridoren. Plötsligt svängde hon runt hörnet och vi fick syn på varandra. - Hej, sa hon. Det första jag sa var: - Är det du? - Ja, svarade hon. Sen så kramade vi om varandra.
Det var Malin Bohm som kommit till Gävle och Länsmuseet Gävleborg för att titta på de textilsamlingar som vi har i magasinen. Vad märkligt va, att det liksom känns så självklart att träffa en person som man aldrig tidigare träffat men tycker sig känna rätt bra ändå. Och detta endast genom ord och bild via en blogg.
Jag jobbade och Malin skulle titta på textilier, mötet blev väldigt kort. Men fint. Hoppas vi ses snart igen Malin!
Fotot har jag lånat från Malins blogg. Det är taget av Lina Nääs. Jag har beskurit bilden litegrann.
2 kommentarer:
Finaste fina du. Det var så underbart att se dig. Jag skulle vilja ses nu helst men det är ju lite långt! Snart får vi styra upp på riktigt.
Ja! Klart det!
Skicka en kommentar