Just nu ryms inte såna delar i mitt liv. Både Johan och jag har intressen som kräver mycket tid. Våra kvällar och helger är ett evigt pusslande för att få tid till våra respektive skapanden. Och då tillbringar nog ingen av oss så mycket tid i våra verkstäder som vi kanske egentligen skulle vilja. Anledningen är naturligtvis Majlis och tiden med henne är självklart ovärderlig!
Jag har så många bekanta som lagt ner sitt skapande när de har fått barn och livet liksom kliver in i livet. Jag vill inte sluta med min keramik, jag vill ha tid till den. Jag tar mig tid till den! Men då får det inte finnas så mycket mer än det och Majlis som kräver tid... Kanske kommer jag i framtiden att ändra mig rörande boende, kanske inte.
Det röda huset beundrade jag varje dag då jag pendlade till Falun för några år sedan. Jag satte mig alltid på den sidan i tågvagnen, så jag skulle kunna titta på huset när jag susade förbi det. Båda de här husen har jag hittat via andra bloggar och båda ligger just nu på Hemnet. Bilderna är därifrån också. Det röda huset hittar ni här och det grå här. Jag hoppas att husen får kärleksfulla nya ägare. Med mycket tid.
11 kommentarer:
kære ulrika, jeg kender alle de tanker, du skriver om, og har det (lige nu) som du! vi bor jo også i en bylejlighed, og det er faktisk ret fint, også med to børn! og jeres lejlighed ser vidunderlig ud.:)
Jag lockas också av det där röda huset... Jag måste spana efter det nästa vecka, för då ska jag åka tåg åt det hållet.
Men Ulli, jag spanar också på det där röda varje dag! Och så är det till salu...! Vill ha! Men hoppas det får "rätt" ägare som har vett att uppskatta det precis som det är! /Elsa
Ja, visst måste man fundera! Det röda var också ett hus som ger heta drömmar! Men, man kan alltid hitta fina detaljer att bli inspirerad av, och dem plockar man fram rätt som det är1 En stor kram från mig!
ÅHHHHHHHHH, det röda, vilket hus! Jag tror att jag slänger mig i hammocken och drömmer på en gång! Tack!
Så rätt, så rätt. Det innebär mycket jobb med ett gammalt hus. Man är sällan helt ledig men man kan njuta av mycket under tiden. Att ta morgonfikat på trappen är väl en sak jag såg framför mig innan vi köpte hus...och den stunden njuter jag av så fort det är väder för det. Men det är nog klokt att vänta några år när man har småbarn. Det kan annars lätt bli för mycket.
Det röda alltså, jag döööör vad fint det är! Vill planera om hela mitt liv, flytta dit och leva lyckligt resten av mitt liv.
Näe, egentligen skulle jag kommentera för att säga att jag håller med dig om att lägenhet är förträffligt att bo i. Inga krav och inga måsten, utom att eventuellt måla om då och då när andan faller på :)
Kerstin! Nog förstår jag att man kan njuta under tiden också! Det skulle jag verkligen försöka göra om jag hade ett hus! Härligt med kaffe på trappan tidiga morgnar t ex!
Åh så jag känner igen tankegångarna... försöker trösta och lugna mig själv med att det nog kommer en tid för allt, tidsnog. Då blir det lite lättare att släppa på några av drömmarna just för stunden.
vilka hus sen. men det är skönt att komma till insikt. det gjorde vi för en hel massa år sedan. när vi fick vårt första barn. vi ville inte oroa oss för pengar. och vi vill ha tid. och stanna hemma med barnet, som det var då, länge.
fast det där beslutet det tar man om och om igen. och ibland undrar man om det är rätt. kan barn verkligen växa upp i lägenhet? vi har ju liksom inte gjort det själva.
och missar de inte allt det där fina man själv hade? men häromdagen när jag tänkte på det för sjuttielfte gången kom jag på. att våra barn aldrig kommer att få våra upplevelser. det får sina egna. och de är om möjligt än finare än våra. så tror jag.
om det nu kan vara till någon som helst tröst.
Lisa! Vad fint skrivet! Tack!
Skicka en kommentar