Nämen, nu räcker det!

I natt var den första natten i Majlis liv som hon sov en hel natt utan att äta! Jag tänkte att det var ett gott tecken så jag bestämde mig för att nu får det vara nog!

Vara nog av allehanda krämpor som har drabbat mig allt sedan Majlis föddes. Det är som att kroppen blev helt försvagad efter förlossningen. Kan det vara så? Handlederna har ju förföljt mig sedan oktober. På det har jag sedan haft nageltrånget från helvetet ( ja, ni ser ju - tant!) och nu senast i helgen även tandvärken från helvetet. Så toppar vi med en rätt kass affär på försäljningen av min lägenhet nu den senaste månaden. Det har varit lite tungt...

Igår fick jag dock reda på att tandvärken var en inflammerad pulpa och en snäll tandläkare tog hand om livrädda mig. Han borrade ur - och ner - tanden i väntan på rotfyllning om två veckor. Den gör faktiskt väldigt ont idag med men med Alvedon och Ipren kan jag klara smärtan. Handlederna är MYCKET bättre och jag börjar försiktigt att tänka på keramiken igen. Tån, ja, den blir nog bra den med! Framförallt känner jag mig relativt utsövd efter natten och med sömn i kroppen känns allt jobbigt ju alltid lite lättare!

Det är inte så allvarliga problem när allt kommer omkring! Jag har ju det mesta man kan önska, inte minst en liten frisk och fin bebis. På bilderna har hon sin nya käcka vårkjol som jag sytt. Ett par byxor är på gång. Ute skiner solen och det är varmt. Ikväll ska jag fika med en gammal kompis och tillika kollega.

Det vänder nu!